I Lund oroar sig många för hur studentlivet ska bli efter obligatoriets avskaffande. På andra sidan sundet finns ett levande studentliv utan att det kostar studenterna ett öre. Men det fungerar inte helt smärtfritt.
Caféet på samhällsfakulteten i Köpenhamn är fyllt av hungriga studenter.
Kaffetermosar fylls på samtidigt som kakor och lunch serveras.
– Utan studenternas engagemang skulle inget av studentlivet fungera. Vi har inte en enda avlönad arbetare hos oss, så all verksamhet drivs på frivilliga grunder, säger Iver Kjar, som sitter och pluggar tillsammans med Julie Ellehoj och Julie Flotin.
– Alla är intresserade av ett levande studentliv. För att lätta upp det torra akademiska livet försöker vi skapa så mycket social gemenskap som möjligt, berättar Julie Flotin.
I det danska studentlivet säkras studiebevakning och studiesocial verksamhet på flera olika sätt beroende på lärosäte. Men det finns inga tvingande medlemskap eller grundläggande avgifter som studenterna måste betala för att ta del av verksamheten.
Den centrala kåren i Köpenhamn, Studenterrådet, fokuserar mycket på kampanjer. Det senaste året har bostadsbristen, ständigt sänkta studieanslag och protester mot fakultetsflyttar legat på agendan.
– Hos oss sitter kanske åtta studenter som lägger mer än halvtid på arbetet här. Annars pluggar vi minst lika mycket för att få lite studiestöd, eller tar ut extra lån, säger Anne Bie Hansen, Studenterrådets ordförande, som sitter tillsammans med sekreteraren Emil Saggau på kårens lokaler vid universitetshuset i Köpenhamn.
Slitna frivilliga
Det problem som oftast tas upp när man frågar studenter, är bristen på kontinuitet, som uppkommer när ledande aktiva snabbt sliter ut sig på sin fritid.
– Om fler personer hade arrangerat det tunga arbetet i studentverksamheten så hade det varit enklare att skapa kontinuitet och ett mer stabilt arbete, säger Sofie Bodker som sitter tillsammans med Helene Christianssen på Studenterhuset.
Detta problem känner även Emil Saggau igen.
– För varje terminsstart får kårerna driva nya kampanjer för att locka till sig frivilliga på grund av det stora bortfallet. Men gällande avlöning är vi väldigt restriktiva, dels för att vi inte har råd och dels för att vi har en princip om att politisk studiebevakning inte ska ske avlönat. Vi har redan gått i konkurs två gånger under vår livstid på grund av finansiella problem.
Vill minska beroendet
För att finansiera kåren går lärosätet in och betalar lokal- och representationskostnader. Detta skapar ett beroende som har kritiserats inom kåren, precis som diskussionerna har gått i Sverige, berättar Emil Saggau.
– Vi jobbar ständigt för att minska beroendet av lärosätet genom att försöka hitta andra finanseringsmetoder. Men som det ser ut nu kan vi inte klara oss utan bidragen från universitetsledningen.
Vad tycker du om avskaffandet av det svenska obligatoriet?
– Vi har faktiskt bjudit in flera svenska kårer till Köpenhamn och fört en diskussion kring hur ni kan göra efter att obligatoriet försvinner. Vi kan i alla fall visa upp ett scenario utan tvingande medlemskap, vilket måste vara inspirerade.
Foto: James Jones Huang
