Förra veckan kunde Lundagård meddela att Lundaekonomerna, Juridiska föreningen och Teknologkåren bestämt sig för att återvända till samarbetsorganet Lus. Återanslutningen kommer rätt i tiden, särskilt med tanke på vad som väntar kårobligatoriet till höstterminen. Samtidigt talar det mesta för att samarbetet kommer att fungera betydligt bättre den här gången än vad det gjorde för några år sedan.
Lunds universitets studentkårer, Lus, kommer återigen att leva upp till sitt namn. Sedan sommaren 2007 företräder Lus 60 procent av studenterna vid Lunds universitet. Men till hösten kommer kåruppslutningen inom Lus att vara komplett.
Sommaren 2007 lämnade Lundaekonomerna, Lek, och Juridiska föreningen, Jf, Lus. Teknologkåren, Tlth, stod utanför sen tidigare. Egentligen fanns det ingenting spektakulärt över det som hände då. On-and-off-förhållandet mellan Lus och Tlth, Jf och Lek har pågått i decennier. Redan när jag klev på som vice ordförande för Lek hösten 2007 fick jag höra från en företrädare: “Det bästa vore så klart om alla kårer var med i Lus. Förutsatt, förstås, att samarbetet verkligen fungerade.”
Det har även varit min övertygelse. För samtidigt som det aldrig får bli ett självändamål att alla kårer ska tillhöra samma paraplyorganisation – det är ju bara lönt ifall samarbetet fungerar – så kan värdet av att kårerna är enade i förhandlingarna med universitetet knappast överskattas. Det blev vi kårpresidialer utanför Lus varse i mötena med [dåvarande] rektorn. “Vi vill ju helst bara förhandla med en part”, blev svaret varje gång vi försökte lyfta en ny fråga eller föreslå en förbättringsåtgärd.
Och om värdet av en enad studentfacklig rörelse var stort 2007, så blir det garanterat ännu större till hösten då kårobligatoriet försvinner. Dessutom råder det ingen tvekan om att Lus tagit, både den externa och interna, kritiken på största allvar. När tinget i vintras röstade om att ändra beslutsformen, var det en tydlig indikation på att man var villig att genomföra de interna förändringar som krävs för att få till stånd ett väl fungerande samarbete med alla kårerna.
Redan för tre år sedan, strax efter att utträdet av Lek och Jf blivit ett faktum, visade Lus med all tydlighet att de ville ha en god och förtrolig relation med samtliga studentkårer. Till exempel tilldelades jag – då nyvald presidial för Lek – och en tidigare ordförande för Jf förtroendet att representera studenterna i universitetets disciplinnämnd. Jag och dåvarande Lus-ordföranden Hanna Ericsson samarbetade även som Lus-representanter i universitetets remissvarsgrupp på kårobligatorieutredningen samma år. Min kollega på Tlth, Johan Bjarnevik, blev Lus-representant i universitetsstyrelsen året därpå.
Att försöka föra en gemensam talan å samtliga universitetsstudenters vägnar är således bara ett naturligt steg i ett samarbete som fungerat bra i flera år.
