RECENSION KABARÉ SPUTNIK
Lundagårds Aron Vallinder besöker en Kabaré som rusar genom historien och levererar osannolika höjdpunkter.
Kabaré Sputnik bjuder på en tidsresa från raketens uppskjutning år 1957 fram tills i dag, årtionde för årtionde. Värdarna introducerar varje decenniums höjdpunkter – som sällan är vad man skulle kunna tro. Under 60-talets motkultur försöker poliser förklara varför statistiken för goda gärningar skjuter i höjden; Tiina Rosenberg sjunger ut om 70-talets kvinnorörelse, och vi får reda på hur Ulf Lundells och Peter LeMarcs stora 80-talshits egentligen kom till. Genom 90-talets Ny Demokrati och 00-talets bloggande blondinbellor är vi snart framme i nutiden, och mellan varje del får publiken med en inte helt pålitlig klappometer avgöra hur bra årtiondet var.
Signaturmelodierna haglar
Ensemblen lyckas hinna med ett imponerande antal osannolika kombinationer under föreställningens 45 minuter – till höjdpunkterna hör ett avsnitt ”The Fritzls”, med Pierre Isacssons ”Då går jag ner i min källare” som självklar signaturmelodi, samt Adolf Hitlers högst personliga tolkning av Frank Sinatras ”I did it my way”. Under båda dessa mina favoritbitar sken den röda lampan starkt, för att varna för låg nivå på skämten.
Efter att i högt tempo ha drivit med alla möjliga traditioner slutar det hela emellertid i en självsäker hyllning till studentstaden Lund, som skulle varit krystad om det inte vore så att det ju faktiskt är karneval i år.
Foto: Emil Langvad
