RECENSION – PAULINE
Paulines plikttrogna proffsighet imponerar inte på Lundagårds recensent Max Jedeur-Palmgren.
Jag vet inte. Det är svårt att helt lita på Pauline där hon står i den ljuva söndagskvällens milda ljus. Även om hon har en grym pipa som vapen så lyckas hon inte övertyga. Det är helt enkelt ointressant, och jag förstår inte riktigt varför.
Hon ser så cool ut, och man väntar nästan på att man ska bli medryckt. Och det kanske är därför besvikelsen är ännu större när det inte sker. Det tar ett litet tag, men till sist börjar publiken gunga fram och tillbaka som tunga gamla träd. De har fått höra att Pauline är ”grymt glad över att vara i Lund”, och applåderar plikttroget.
Alla förutsättningar
Jag blir nästan irriterad. Hon har ju alla förutsättningar. En grym röst, klanderfria musiker och ett mediokert men charmigt mellansnack som skiner av utstrålning. Men det verkar gå på för mycket rutin och för lite tro och vilja. Men när Pauline sedan upprepande gånger sjunger raden ”I never said I was an Angel” lugnar jag ner mig lite. Det har hon ju i och för sig rätt i tänker jag, godtar det som en ursäkt, och slutar lyssna.
Betyg: 2/5 katter
Foto: Joakim Johansson
