RECENSION LENINGRAD COWBOYS
Det är helgens sista konsert, och Leningrad Cowboys är ombedda att knyta ihop säcken rätt. De levererar en testosteronspäckad show utan slut som får representera karnevalens intet falnande låga.
Kvällens avslutande akt är ett koncentrat av galenskap att antingen skratta eller gråta åt, och lundensarna gör både och – samtidigt. Ja, nog är det vibrationer kring universitetshuset denna söndagsnatt. Trots elgitarrer formade som bobbybilar och veteranfordon som får agera trumset, tas Leningrad Cowboys emot med hedrande jubel som tack till livet, karnevölen och skorna som ännu har båda sulor kvar.
Stavmixad rockhistoria
Det är inte många som skulle placera Johnny Cash och Metallica under samma tak. Inte heller är det särskilt höga odds att någon skulle rocka loss i en hummerkostym strax efter att Elvis lämnat scenen överraskande tom. Under dryga nittio minuter lyckas den finska ensemblen stavmixa rockhistorien för att sedan kleta in det hela i sina halvmeterlånga rockabillyluggar och strö kampsångkryddad extas över en redan överhettad publik. Alltför galet för att vara sant. Och allt för rätt för att någonsin vara fel.
Betyg: 5 av 5 Katter
