Kallt, regnigt och svårt att sova. Så beskriver de sju internationella studenter natten de tvingats tillbringa utanför International housing office för att vara först i kön när kontoret öppnar i morgon bitti.
– Jag trodde aldrig att vi skulle tvingas sova på gatan i Sverige, säger Salomon Abebe från Etopien.
De har fällt upp huvorna som skydd för det rätt kraftiga blåsten. Söndagsförmiddagen är grådaskig i centrala Lund.
Men om det blir lite småkyligt i vindbyarna nu är det ingenting jämfört med hur natten har varit.
– Det har varit iskallt. Jag har knappt sovit någonting, säger etiopiske masterstudenten Gewodras Abate.
Han och landsmannen Salomon Abebe är två av de sju internationella studenter som tillbringat natten utanför International housing offices lokaler i Gamla kirurgen, ett knappt stenkast norr om AF-borgen.
Pengarna nästan slut
De båda kompisarna kom till Lund i söndags, och har fram till nu sovit hemma hos bekanta. Men nu är de i desperat jakt efter något eget.
– Vi kan inte bo hos våra kompisar längre. Vi måste hitta någonstans att sova, säger Gewodras.
Att det var svårt att hitta boende i Lund kände Gewodras till på förhand, men nu har krisens omfattning kommit som en chock.
– Jag hade aldrig förväntat mig att det skulle bli så här, säger han.
– Vi har försökt allt. Vi har pratat med AF Bostäder och med Bopoolen och svarat på massor av privata annonser. Nu vet jag inte vad vi ska ta oss till. Eftersom vi inte har tillgång till något kök måste vi köpa färdigmat. Det är dyrt. Våra pengar är på väg att ta slut, säger Salomon.
Ångesten är plågsamt tydlig i hans ögon.
– Jag vet inte vad vi ska göra. Jag trodde aldrig att vi skulle tvingas sova på gatan i Sverige, säger han sedan.
”Dåligt organiserat”
På bänken brevid sitter spanjoren Imanol Pinto. Han har precis avslutat sin frukost, som bestod av hamburgare och läsk.
– En koordinator sa till mig att det inte skulle bli några problem. Men det var helt fel. Nu vet jag inte vad jag ska tro, säger han.
Bredvid honom på bänken sitter Andrés Hernandez. Han har förlorat hoppet om att få en bostad via universitetet.
– Jag har varit här direkt när de öppnat varenda morgon hela veckan, säger han. Men det har alltid varit folk som kommit före ändå. Universitetet har organiserat detta jättedåligt, säger han.
Socialjouren på väg
En av dem som är på plats för att försöka hjälpa de desperata studenterna Hanna Gunnarsson, ordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren.
– Det här är helt galet. Det får mig att skämmas som lundabo. Jag kan inte förstå att vi behandlar de som kommer hit för att studera på det här sättet. De vågar inte ens gå härifrån för att de är rädda att förlora sin köplats. Det är makalöst att organisationen inte är bättre, säger hon.
Hon får medhåll av Daniel Stolt, Vänsterpartiets ordförande i Lund.
– Jag har varit i kontakt med kommunens sociala jour. De skulle komma hit när de öppnat i eftermiddag för att se om de kan göra något, säger han.
Även Christoffer Ivarsson, ordförande för Lunds universitets studentkårer, försöker lösa den desperata situationen.
– Jag har pratat med Teknologkåren och de kan komma att öppna ett akutboende. Men studenterna vill ju inte gå härifrån, säger han med en djup suck.
– Det finns absolut ingen ursäkt till att det blivit såhär. Vi har varnat universitetet, kommunen och regeringen i flera år för detta, säger han sedan.
Strax efter klockan tolv börjar regnet vräka ner över bänkarna utanför Gamla kirurgen.
