Han tar emot kuverten och stoppar ner dem i valurnorna. Senare på kvällen hamnar röstsedlarna i ett bagageutrymme.
På söndag kommer läkarstudenten Andreas Traunsberger, 36, att arbeta som valförrättare för tredje gången.
När Andreas Traunsberger läste statsv
etenskap i Lund 2002 var det en kompis som berättade att han hade jobbat som valförrättare. Då blev Andreas nyfiken.
– Jag fick lära mig hur det svenska statskicket fungerade. Så jag såg det här som ett sätt att få se hur det går till i verkligheten. Det är intressant att se hur man faktiskt gör och hur man undviker valfusk till exempel, säger han entusiastiskt.
Jobbade skift dag och kväll
För att bli valförrättare ringde han till kommunens valnämnd. En tid senare fick han beskedet att han var en av de utvalda. En månad före valet kallades de anmälda samman till en utbildningskväll. Där fick de en genomgång av vad som skulle göras.
Tidigt på valdagens morgon samlades åtta personer. Det var folk som arbetade på kommunen, studenter och en pensionär. De delades in i två grupper och jobbade på rullade schema där de avlöste varandra. På dagen jobbade Andreas sex timmar. På kvällen blev det tre timmar till.
Industri gav plats för röstsedlar
När vallokalen stängdes öppnade de valurnorna. En person sprättade upp kuvertet och läste högt det parti som fått en röst. En annan antecknade. Efter det lades röstsedlarna i olika högar efter partierna. I en industrilokal, som kallades för ”centralen” samlades röstsedlarna från alla valkretsar.
– Ordföranden gav en telefonrapport till centralen och talade om hur många röster partierna fick. Efter det la han påsarna i sin bil och åkte dit. Där räknades alla sedlar från valkretsarna igen.
”Värt att försvara frihet och demokrati”
Andreas började tänka på hur samhället är uppbyggt när han gjorde lumpen.
– Vi pratade om att det var värt att försvara idéer som frihet och demokrati.
Under mitten av 1990-talet var Andreas Kfor-soldat i Kosovo.
– Där insåg jag värdet av stabila demokratier. Det krävs mycket arbete att bygga upp det. Då blev jag imponerad av hur bra Sverige är organiserat.
När Andreas kom tillbaka från Kosovo 2004 blev Andreas aktiv i Samhällsvetarkåren. Och var vice ordförande.
– Det kändes viktigt och intressant att kunna bidra till studentdemokratin, säger han.
Gillar valhemligheten
Under årens lopp har Andreas fått en klar bild av vad som behövs för att ett samhälle ska fungera.
– När man arbetar för fred och demokrati ser jag att det finns i stort sett tre vägar att göra det på: politiskt, militärt och vårdmässigt. Politiska beslut som bidrar till demokratin är viktigt. Men som vi sett i historien är demokratin inte lätt att försvara. Där kommer det militära in. Tack vare de som har slagits för idéerna om demokrati har vi moderna samhällen. Med ett bra organiserat vårdsystem tar samhället hand om sitt folk. Människor kan lättare hålla sig friska. Det ger ett tryggare samhälle, säger han och tittar upp mot himlen.
Nu har Andreas kommit halvvägs i läkarutbildningen på Lunds universitet.
– Att bli läkare är min fortsättning, det jag vill hålla på med. Jag vill värna om människor och samhället på det sättet.
Och på frågan om vad han själv röstar på ler Andreas skälmskt och säger:
– Det är en valhemlighet jag gillar.
