Indie-Lund är inte något fantasifoster. Men det har flyttat till Malmö.
Det gör dock inte så mycket. För kvar i lärdomsstaden finns ett nöjesliv som faktiskt är mångsidigt, menar Eva Åkesson.
När jag var 16 år åkte jag från min hemstad till Lund, för att se Le Tigre spela på Mejeriet.
Min kompis och jag bodde på tågvandrarhemmet vid stationen och spelningen var fantastisk, den första av de tre som jag såg med popkonstellationen sprungen ur kvarlevorna av Riot Grrl-rörelsen.
Mejeriet som scen gjorde avtryck,Lund som stad likaså. Det fanns en indiekänsla som jag bara älskade och ville ha mer av.
När jag åtta år senare återvände till lärdomsstaden som student såg jag det mesta i ett annat ljus.
Den smältdegel av det pittoreska, indie och edgy som staden då verkat vara, fanns inte kvar.
Det saknades indiekänsla i varenda gathörn och den där coola skivaffären som jag och min kompis fastnat för, Folk å rock, var borta.
Sedan förstod jag att den i stort sett återupplivats
som We love music, men ändå.
Inte heller musik- och nöjeslivet var lika fantastiskt som jag trodde att det skulle vara.
Senare har jag fått höra att indie-Lund faktiskt funnits på riktigt och inte var något uppdiktat fantasifoster som endast levde genom mina förväntningar, men att det flyttat till Malmö, och att jag bara inte varit informerad om den här flytten.
Så jag fick acceptera att Lund kanske inte var så indie som jag trodde och ge staden som den var en chans istället.
Ganska snart vävdes jag in i nationslivet, utan att
ens kommit över rädslan för allt läskigt studentikost, och jag drogs med till nationsutelivet och insåg att det var helt okej, på sina håll till och med riktigt roligt.
Det studentikosa tog över litet väl snabbt, och innan jag hunnit göra min första tenta på journalistprogrammet var jag mentor för utbytesstudenter.
Organisationen Tamam, som jobbar med nyanlända flyktingbarn, blev också en tillflyktsort för mitt engagemang.
Ett läsår och en Lundakarneval senare hade jag närapå
glömt bort vad jag förväntat mig av Lund innan jag kom hit.
Och för popkulturen stod ju Mejeriet kvar.
Och en februarispelning med Markus Krunegård på KB i Malmö vägde upp en hel del med sina tonårsvibbar.
Appropå popfenomen och nostalgi, så spelar Håkan Hellström i Lund i höst.
Kan bli bra, riktigt bra.
Sommarens Way out West-gig visade att han är lika tidlöst relevant som alltid.
