Skuggdoktorander får inte finnas vid svenska universitet. Men de finns ändå. De forskar utan att vara formellt antagna. De luras, mobbas och exkluderas.
Lundagård har besökt forskarutbildningens skuggsida.
”Jag trodde att jag hade en plats på universitetet men så var det ju inte. När jag kom hit fanns ingenting. Ingen studieplan, inget kontor, ingen dator, ingen tjänst vid universitetet.”
Lundagård har träffat skuggdoktorander från flera olika fakulteter på universitetet. Ofta är de inte från Sverige utan har blivit uppsökta i sitt hemland och inbjudna att forska av professorer vid Lunds universitet. I vissa fall har professorerna gått så långt att de har ljugit för Migrationsverket och skrivit falska antagningsintyg. Pengarna kommer vanligtvis från stipendier som hemuniversiteten står för.
En av skuggdoktoranderna liknar universitetet vid sitt hemland: ”Ett laglöst land”. En annan säger att det är ett vildavästernklimat där det är satt i system att ”testa” unga forskare gratis i några månader.
En historia är återkommande: de lockades hit med bilden av ett Sverige med högt rankad forskning där allt gick rätt till. Men respekten har vänts till avsky för ett land och ett universitet som de anser har behandlat dem omänskligt.
Skuggdoktorander ägnar sig åt forskningsstudier utan att vara registrerade på en forskningsutbildning och finansieras vanligen med stipendier. De är inte garanterade att tillgodoräkna sig kurserna de går eller en examen och kan när som helst utestängas från forskningsprojektet. De har ingen anställningstrygghet, ingen säker inkomst och får vanligtvis mycket dåligt betalt. Skulle en olycka ske under exempelvis en laboration täcks de inte av universitetets försäkring. De har heller ingen sjukförsäkring, föräldrapenning eller pension. De är rättslösa i den akademiska världen.
– De är ickepersoner som inte syns, ingen vet att de finns här, säger Aleksandra Popovic, doktorandombudsman vid Lunds universitet.
Enligt Sven Strömqvist, vicerektor och ansvarig för forskarutbildningen, är skuggdoktorander inte tillåtna vid universitetet.
– Men de förekommer mer än vad vi trott, bekräftar han.
När Lundagård hälsar på hemma hos en av skuggdoktoranderna som har bott i Sverige i ett par år, kommer vi till en lägenhet som är i det närmaste tom. Där finns ett skrivbord utan hurts, en tvåsitssoffa och en enkelsäng utan gavel, men varken bord eller stolar. Maten som bjuds på serveras på tidningspapper på golvet.
Samtliga skuggdoktorander vi har pratat med berättar om sin svåra ekonomiska situation. Ofta är stipendierna inte större än ett par tusenlappar i månaden. En skuggdoktorand har lånat pengar av sina föräldrar. En annan har pantsatt sitt hus.
Även om stipendierna som de fått med sig från hemländerna är låga, så är det ett av skälen till att de inte kan lämna fakulteterna trots dåliga förhållanden. Flera berättar att de har skrivit på ett avtal som innebär att de måste betala tillbaka stipendiet om de åker hem utan att ha tagit en doktorsexamen.
Doktorandombudsmannen bekräftar situationen.
– Utländska stipendier har ofta villkor som innebär att stipendiaterna måste betala tillbaka om de inte blir antagna, säger hon och påpekar att det gör dessa doktoranders situation ännu mer utsatt.
Ett fall som fick stor uppmärksamhet förra året rörde en kenyansk forskare som kommit till Uppsala universitet på stipendium, men som utöver sin forskning tvingades jobba på handledarens gård och undervisa på hans kurser utan att få betalt. Den kenyanska doktoranden var antagen, alltså ingen skuggdoktorand. Ändå vågade han inte säga nej till sin handledare. För skuggdoktorander är den ojämna maktbalansen ännu tydligare.
– De tror att handledaren har makt över huruvida de kan bli antagna eller inte och det finns en tendens att göra allt som handledaren säger åt en, berättar doktorandombudsmannen Aleksandra Popovic.
Hon nämner att hon har hört talas om att en skuggdoktorand vid Lunds universitet fick arbeta i handledarens trädgård och att andra har behandlats som hembiträden som har fått koka kaffe, springa ärenden och på olika sätt serva kollegorna.
– Som skuggdoktorand hamnar du i en orimlig beroendeställning till din handledare som gör att du måste prestera väldigt bra samtidigt som du inte får ställa några som helst krav, säger Lina Carls Lindberg, lokal ombudsman på fackförbundet för Sveriges universitetslärare, SULF. Enligt henne är både doktorander och skuggdoktorander väldigt beroende av handledarens goda vilja och därför rädda för att berätta om sina problem. Det var så det var för forskaren vid Uppsala universitet.
– Doktoranden höll allt för sig själv, sa Håkan Aldskogius, prefekt på institutionen där kenyanen jobbade, till TT i oktober förra året.
Prefekter har det formella arbetsgivaransvaret på universitetets institutioner. Men i praktiken har de inte alltid makt att säga ifrån när en professor som drar in mycket pengar och har ett stort nätverk handlar fel, menar Aleksandra Popovic.
– Det är en klar skillnad mot det privata näringslivet där chefen bestämmer. På universitetet är de informella maktstrukturerna väldigt starka och prefekterna har många gånger varken makt eller insyn.
Högskoleverket rapporterade 2008 att två av fem doktorander hade deltagit i forskarutbildning innan de blev antagna. Ingen vet egentligen hur många skuggdoktoranderna är – de syns ju inte. Men för några år sedan uppskattade en dåvarande doktorandombudsman antalet till omkring 100 stycken, bara på Lunds universitet.
Enligt den nuvarande doktorandombudsmannen är skuggdoktorander vanligast på naturvetenskapliga fakulteten, medicinska fakulteten och på Lunds tekniska högskola, LTH.
Både på medicinska fakulteten och LTH skyller man fenomenet skuggdoktorander på forskarna.
– Problemet ligger hos enskilda forskare som bjuder in studenter till sitt forskningsprojekt. Att ta in en underbetald student är ett dåligt sätt att rädda sig själv, säger Anders Axelsson, rektor på LTH.
Det LTH, medicinska och naturvetenskapliga fakulteten har gemensamt är att forskningen till stora delar drivs av externa medel. Mindre än hälften av pengarna är statliga. Den privata sektorn är mer vinstinriktad och därmed ökar behovet av billig arbetskraft. Skuggdoktorander är otillåtna men gratis, och det är lockande för många forskare. Kollegorna lägger sig sällan i.
– Det finns en risk att forskarna styr sig själva och ser universitetet som ett hotell där man checkar in och inte bryr sig om vem som sover i rummet bredvid, säger Bo Ahrén, dekan på medicinska fakulteten.
Den inställningen kan också vara en av orsakerna till att skuggdoktoranderna ofta utsätts för kränkande behandling. Flera av dem som Lundagård varit i kontakt med har blivit illa behandlade, framförallt av sina handledare.
Enligt Aleksandra Popovic hör mobbning till vardagen för många av de som vänder sig till henne.
– De beskriver att seniorforskare använder sig av härskartekniker, utövar nyckfull maktutövning, ställer godtyckliga krav, skäller ut dem offentligt, förlöjligar dem och exkluderar dem, säger hon.
Hon menar att det är ett sätt att kontrollera skuggdoktoranderna så att de inte vänder sig till andra personer.
För henne, i rollen som doktorandombudsman, är det ett stort bekymmer. Hon berättar att bara en liten del av det uppskattade antalet skuggdoktorander på Lunds universitet kommer till henne. Till exempel kom aldrig skuggdoktoranderna på LTH, som Lundagård berättar om på nyhetsplats.
– De blev informerade om att jag fanns, trots det kom de inte. De trodde att deras chans att bli antagna skulle vara bättre om de inte vände sig hit, säger hon.
Samtidigt medger Aleksandra Popovic att hon i många fall mest kan vara ett lyssnande stöd eftersom hon inte har några extra befogenheter.
– Men jag har tid att sätta mig in i deras problematik och kan driva på så att de får en prövning av sina rättigheter utan att det får negativa konsekvenser för mig, säger hon.
Att avslöja detaljerna kring de kränkningar, den mobbning och de rena lagbrott som skuggdoktoranderna har fått utstå riskerar att röja deras identiteter. Något som skulle sätta deras karriärer på spel.
Trots motgångarna fortsätter de att kämpa för att bli registrerade och för att få göra klart sin forskning. Varför ger de inte bara upp och åker hem?
För Lundagård berättar en av dem att den hade sett det som ett misslyckande. En annan tycker att det har blivit en principsak. Och flera av dem har som sagt inte råd, eftersom de måste betala tillbaka stipendiet om de åker hem utan en examen.
Enligt doktorandombudsmannen tror många att de måste genomgå skuggdoktorandtiden för att bli antagna. Hon säger att det saknas incitament att vägra villkoren.
– Det är saker du väldigt gärna vill lära dig och det är en examen du vill ha. Dessutom tror de från början att de är antagna. Insikten om att så inte är fallet kommer först efteråt. Och ofta kommer de hit för att det är här spjutspetsforskningen finns, i hemlandet finns inte lika utvecklad forskning.
1998 genomfördes en lagändring som innebär att finansieringen av en doktorand måste vara klar när han eller hon antas. Med andra ord får bara personer som kan garanteras lön under hela sin doktorandtid, normalt fyra år, antas till forskarutbildningar. Enligt Torgny Stigbrand, professor vid Umeå universitet, är skuggdoktoranden resultatet av en anpassning till det nya systemet. Han undrar i en artikel på SULF:s hemsida om det egentligen finns någon som vill lova finansiering i fyra år, utan prövning.
Lina Carls Lindberg på SULF känner igen argumentationen. Men hon tycker att de som antas till forskarutbildning redan visat vad de går för under grundutbildningen där de också har skrivit vetenskapliga skrifter.
– Att lägga till en ytterligare prövotid utan lön och tryggheter är att lägga en enorm press och otrygghet på individen. Det tror inte jag gagnar forskningen, säger hon.
Vicerektor Ingalill Rahm Hallberg, personalansvarig vid Lunds universitet, gör för tillfället en utredning av stipendiefinansieringssystemet. Den ska resultera i ett fakultetsgemensamt avtal med bland annat minimikrav på inkomst och sociala försäkringar. Men det finns inga planer på att utvärdera förekomsten av skuggdoktorander specifikt.
– Det är fakulteternas ansvar. Vi stödjer att man arbetar med problemet så att man kommer ifrån det, men jag kan inte se att vi skulle gå in direkt och peta i det, säger vice rektor med ansvar forskningsutbildningen, Sven Strömqvist.
Men politikerna då? I SVT:s Uppdrag granskning strax innan jul ställdes forskningsminister Tobias Krantz (FP) mot väggen av Rikard Lingström, ordförande i Sveriges Doktorandförening och ledamot i SULF. Budskapet då, liksom nu, är att regeringen har möjlighet att dra undan mattan för forskarna som fortsätter att ta in skuggdoktorander genom att förbjuda stipendiefinansierad forskning.
– Stipendier är inte en rimlig anställningsform. Skriver man en avhandling som doktorand så står man för spjutspetsforskningen vid universitetet och den sociala tryggheten som följer med en anställning är viktig, säger Lina Carls Lindberg på SULF.
Men enligt Peter Honeth, statssekreterare på utbildningsdepartementet, är risken att skuggdoktoranderna i stället ökar om man förbjuder stipendiefinansierad forskning.
– Om man förbjöd stipendier skulle det innebära att en del forskarstuderande inte skulle kunna börja forska. Effekten skulle bli att vi fick färre forskare, folk skulle uteslutas och det finns risk att skuggdoktoranderna skulle bli fler.
Lina Carls Lindberg tycker inte att det är ett hållbart argument och säger att det är absurt att ha fler doktorander än vad universiteten själva kan finansiera med en anställning.
– Det är en helt orimlig situation på alla andra ställen i arbetsmarknaden. Man säger inte på övriga arbetsmarknaden att ”kom och jobba men vi kan inte ge lön”, och så ska folk söka stipendier för att få försörjning.
Alla skuggdoktorander som Lundagård har pratat med har i dag fått en riktig anställning, eller kommer inom en snar framtid att få en. I sista stund har de en efter en valt att dra sig ur medverkan i reportaget av rädsla för vad det kommer att innebära om deras handledare listar ut vilka de är. Även en facklig representant som Lundagård varit i kontakt med har valt att avstå från medverkan. Denne är orolig för vilka konsekvenser det kan få för nuvarande och före detta skuggdoktorander om de på något sätt kan kopplas samman.
