Vem är rättvisan och vilka är dårarna? Denna fråga inledde Jia-debatten på onsdagskvällen där panelen, bestående juridiska experter och ledda av moderatorn Sven-Erik Alhem, diskuterade varför den svenska rättspsykiatrin inte fungerar.
Via en tefonlänk från Säters sjukhus medverkade även Sture Bergwall, tidigare känd som Thomas Quick.
– Låt oss anfalla Danmark, sedan säga ”okej, vi kapitulerar” och bli ett danskt landskap så att vi kan ta över deras rättspsykiatri.
Detta var ett exempel på utspel från professorn Sten Levander som kunde höras i den stundtals hetlevrade debatten som Juridiska föreningen arrangerade i AF-borgen på onsdagskvällen.
Sten Levander levererade många hårda ord och var mycket tydlig med vad han tyckte om dagens svenska rättspsykiatri.
Alla panelens experter kunde enas om att den har stora brister.
”Människor som ingen bryr sig om”
Thomas Olsson, erfaren försvarsadvokat som för närvarande företräder Sture Bergwall i pågående resningsprocesser, pekade speciellt på svårigheten för den åtalade att få rätt till omprövning av det beslut som chefsöverläkaren fattar och som sedan ligger till grund för hela den juridiska
bedömningen.
Thomas Olsson påpekade att dagens system missgynnar rättssäkerheten för människor som tillhör samhällets kanske mest utsatta grupp: De psykiskt störda brottslingarna.
– Det handlar om människor som ingen egentligen bryr sig om.
Ansvar en svår fråga
En viktig punkt som togs upp i debatten var hur man bedömer om gärningsmannen är medveten om och förstår konsekvenserna av sina handlingar eller inte.
Sven-Erik Alhem frågade sig om man kan döma en person till fängelse som var sinnessjuk vid tidspunkten för dådet men tillfrisknar kort därefter.
Det är ingen lätt fråga att besvara. En av dem som brottas med den är hovrättsassessorn Ulrika Ohlsson. Hon är för närvarande sekreterare i den pågående psykiatrilagsutredningen, granskar dagens system och förmodligen kommer föreslå stora förändringar.
– Det är en viktig fråga som påverkar det straffrättsliga ansvaret. Detta kommer vi naturligtvis att titta extra noga på. Vi kommer även noggrant att granska vårdbehovet och samhällsskyddet.
Vård inte lindrigt
Sten Levander påpekade bestämt att om man begår ett brott utan att vara medveten om vad man gör så är det inget brott utan en olycka.
Ibland hävdas det att den som står anklagad för ett allvarligt brott kan komma lindrigt undan om han eller hon påstår sig ha lidit av sinnesförvirring och därmed döms till rättspsykiatrisk vård i stället för fängelse. Panelen var överens om att det är en viktig problematik, men de frågade sig samtidigt om påståendet att den dömde kommer lindrigt undan verkligen stämmer.
– Döms du till tvångsvård har du inget tidsbestämt straff utan ligger helt i händerna på ansvariga läkares bedömning, sade Thomas Olsson.
Han nämnde också att det är svårt att fatta rätt beslut i allmänhetens ögon där det ibland kan råda en viss lynchmobbsmentalitet. Vare sig man dömer till vård eller fängelse så blir det fel.
”Svår tid”
I debattens slutskede fick även Sture Bergvall, tidigare Tomas Quick, komma till tals via en telefonlänk från Säters sjukhus där han vistats sedan 1991 om hur han såg på sin situation:
– Det har varit en mycket svår men positiv tid. Förhandlingarna har gått långsamt men jag har stor tillförsikt till framtiden.
Fick uppskattning
Han sade sig må mycket bättre i dag när han med stöd från familj och vänner kan finna kraften att orka med ytterligare resningssökningar.
För några år sedan levde han helt isolerad och mådde mycket dåligt.
Som förklaring på frågan som förmodligen alla ställer sig, hur han kunde erkänna sig skyldig till åtta mord som han nu säger sig inte ha begått, berättar han om vilken enorm uppmärksamhet och uppskattning han fick av personal och utredare när han trevande började lägga det ena på det andra och bygga upp sina erkännanden. Till sist hade han nästan fått en slags hjältestatus på Säter.
Allmänheten ibland kall
Paneldeltagaren och frilansjournalisten Carl-Magnus Helgegren, som bland annat dokumenterat turerna kring ett annan känt fall, Mattias Flink, berättade att han ofta får svara på frågan om varför man inte helt enkelt bara skjuter de psykiskt störda brottslingarna.
Frågan är måhända oseriös och medvetet radikal men speglar i mångt och mycket den ibland kalla inställningen som finns bland allmänheten.
Carl-Magnus Helgegren brukar besvara frågan med:
– Jag tror inte du vill leva i ett sådant samhälle.
