På universitetet växer små skillnader till jättelika gap allteftersom föreläsarna matar studenterna med outtalade livsåskådningspaket. Det är därför pol-kandarna återvänder från Ekonomicentrum med skräck i blicken, skriver Ida Ölmedal.
Varför hatar du ekonomer?
S blickar oskyldigt mot mig över sitt glas olagligt införskaffade vin. Hon är stolt nolla på Ekonomihögskolan och har tillbringat de första veckorna med att hälla ”champagne” utanför Smålands utklädd till lodis. Som min nya korridorsskyddsling tycker hon sig ha uppfattat ett visst agg mot nyrik stockholmska och entreprenörskapsvurmande.
– Jag tycker ju om dig, svarar jag och försöker återgå till kvällens pajorgie.
Jag hade kunnat svara med att räkna upp en handfull ekonomer med snyggt oordnade hårkalufser, som vill jobba med mikrolån eller korruptionsbekämpning.
Men visst måste det finnas en orsak till att pol-kandarna återvänder från Ekonomicentrum med skräck i blicken. Den som bevittnat en humanist attackeras av en teknologs positivism och sedan förtvivlat stoppa in ”post” i varannan mening som försvar, måste erkänna att det finns nån sorts kommunikationssvårigheter här.
Sanningen är att vi skolas isär. Det går osynliga linjer mellan Juridicum och Eden, LTH och Ekonomicentrum som ritas upp av outtalade antaganden och normer.
Kanske finns skillnaderna där redan när vi väljer utbildningsbana. Men det som från början var en knappt synlig spricka öppnar sig till en oöverstiglig klyfta efter ett par terminers indoktrinering. Hur strikt dina föreläsare än förhåller sig till uppdelningen mellan fakta och värderingar, följer det ett litet livsåskådningspaket med varje vetenskap.
Jag har aldrig träffat en sociolog som tror på fri vilja, och aldrig en medicinstudent som erkänner miljö som viktigare än arv. Jag och min religionsvetarkompis bråkar ofta om dussinmänniskans möjligheter att se till det allmänna goda.
Din första dag i skolan, S, inledde din lärare med att berätta hur mycket pengar ni skulle tjäna. Min första dag på filosofen innebar ett skarpt inpräntande att allt gott kommer från antiken.
Jag lärde mig vetenskapsteorier och dödade alla existentiella diskussioner med mitt mantra: ”Det där går inte att falsifiera.” Förr än du hinner säga ”vi steker”, kommer du att vara frälst av Rational choice-teorin. I ditt famlande efter något fast att i den världsbildsomvälvning det innebär att börja plugga kommer det inte dröja länge innan du slinter i greppet och deklarerar: ”Fuck you Röda korset, vi är alla egoister.” Det är en logik som får David Hume att snurra som en sländtrissa i sin grav, men det är inte många som lyckas värja sig.
Älskade S, vi skålar medan vi kan. Om ett par år kommer vi inte längre att hänga här vid diskbänken och dränka pajdeg i fet cheddar. Och det beror inte på att du kommer att ha en bostadsrätt i centrum medan jag hoppar mellan kollektiv på Möllan.
Det beror på att vi inte kommer att ha något att prata om längre.
