Tidningen Lundagård har genom tiderna anklagats för att vara allt från främlingsfientlig till invandrarivrare från högeragiterande till starkt vänstervriden.
Ena dagen älskar tidningen en nation eller kår, en annan dag är tidningen nationen och kårens bittra motståndare.
Vad tyder detta på? Kanske att tidningen faktiskt inte tar någons sida, utan allas och ingens.
Jag heter Louise Larsson och är Lundagårds nya läsarombudsman. Eller kvinna. Person. What ever. Tanken är att du som läsare ska kunna vända dig till mig om frågor om Lundagård. Varför publicerades en viss text? Hur finansieras tidningen? Varför modererar tidningen vissa webbkommentarer? Vem kan jag ställa till svars om jag har blivit orättvist behandlad? Vad handlade tidningen om på 1940-talet? Inga frågor är för stora, inga frågor är för små.
Varannan vecka kommer jag på krönikeplats på lundagard.se att ta upp frågor eller ämnen som har dykt upp den senaste tiden.
Jag svarar oberoende av Lundagårds redaktion, men har tidigare suttit i densamma och varit engagerad i tidningen sedan 2006.
Så det kan vara bra att ha i bakhuvudet, att 100 procent opartisk kan jag aldrig bli, å andra sidan vet jag förhoppningsvis vad jag talar om.
Själv pluggar jag just nu litterärt skapande på 50 procent samtidigt som jag jobbar heltid som webbredaktör på Helsingborgs stad.
Tidigare har jag varit webbchef på lundagard.se, webbreporter på expressen.se och reporter på Falköpings tidning.
Den senaste frågan jag fick var: Har du några tips på vad jag kan göra om jag har blivit felciterad och inte får gehör för det? Finns det någon ansvarig som jag kan kontakta?
Först och främst: något sådant ska aldrig få hända.
Lundagårds grundprincip när det gäller artiklar är att om ämnet är känsligt eller om du har bett om det så har du rätt att få läsa dina citat innan publicering.
Du kan inte styra hur hela artikeln ser ut, eller hur den vinklas, men du måste kunna känna att ingen lägger ord i din mun. Dock får du räkna med att har du sagt något – så får du stå för det. Om något blir heltoktigt så ska du alltid ha rätt att begära att en rättelse kommer med i nästa nummer eller på webben. Lundagårds ansvariga utgivare heter Liselotte Olsson och det är i första hand henne som du ska vända dig till om du känner dig felbehandlad.
Problemet för Lundagård, och för alla andra tidningar för den delen, är att varje nyhet har en krok, en vinkel. Utan vinkel, ingen artikel. Så ser sanningen och vardagen ut.
Därför kan oskyldiga ord ibland råka ”blåsas upp” oproportionerligt. Kanske borde inte Lundagård lockas med (ibland anklagas tidningen för att leka kvällstidning, vilket kan bero på att många på tidningen har gått vidare till att jobba på till exempel Expressen) i en sådan nyhetsvärdering, men kanske skulle färre studenter läsa Lundagård om tidningen aldrig vågade ta ut svängarna.
I slutänden handlar det om att behandla sin målgrupp, studenterna, med den respekt de förtjänar. Lundagård måste alltid tänka på varför och för vem tidningen finns: Lunds studenter.
