Efter drygt fem år på universitetet är det bitterljuvt att begära skilsmässa från Lunds studentliv. Trots att festerna nu mest är irriterande och korridorsköket är sunkigt kommer Krisztina Fuzesi att sakna gemenskapen.
Just nu är min vardag uppfylld av att skriva ansökningsbrev och ansöka om examensbevis. Jag håller på att sätta mig in i en värld som ligger långt ifrån det ljuva studentlivet.
I stället irriterar jag mig på korridorsfesterna och de boende ovanför som höjer basen så att vibrationerna orsakar jordskred av böcker över mitt huvud.
När jag började plugga i Lund hösten 2005 låg allt vad examen och att söka jobb ljusår i framtiden.
Det existerade knappast någon framtid när jag utforskade allt vad Lunds studentliv hade att erbjuda. Tentor och dubbelkvartar. Billiga drinkar i ostadiga plastglas, klibbiga dansgolv och dj-wannabies som spelade terminens plågor på repeat. Vilda efterfester och dans på bordet i skyhöga klackar till klockan fem på morgonen… Jag minns det som om det vore i går.
Konstigt nog är detta saker som jag irriterar mig på i dag, fem år senare med pekpinnen i högsta hugg.
Och plötsligt knackar dubbelmoralen på axeln – jag gjorde ju samma sak 2005 som generation 90 gör nu. Upptäckte samma Lund som de upptäcker nu.
Så vad är det jag gnäller för egentligen? Är det du-håller-på-att-bli-gammal-kärring-gnäll? Jag betraktar mig själv i spegeln, inga rynkor men ändå har jag åldersnoja.
Jag längtar efter drinkar i riktiga glas. Jag vill sova ut på nätterna och slippa gå till skomakaren en gång i månaden med klackar som trasats sönder mellan Lunds kullerstenar. Att äntligen flytta ifrån korridorsrummet och ha ett eget kök.
Men så tänker jag tillbaka på allt det som är bra. Inte bryr jag mig egentligen om att drinken är sådär halvtaskigt blandad när den bara kostar 30 spänn. Och efter sex stycken så bryr jag mig desto mindre om att dj:n spelar samma låt om och om igen när det ändå redan ”snurrar i min skalle”… Och det är faktiskt ganska trevligt att kunna äta frukost dagen efter med ett gäng lika morgontrötta korridorare som jag själv. För är det något jag verkligen kommer att sakna så är det nationslivet och gemenskapen i Lund. Det var ju faktiskt en viktig orsak till att mitt val föll på Lund och inte Göteborg en gång i tiden.
Så, trots att jag klagar och är för gammal så är jag ändå glad att jag fått uppleva något som kanske framtidens studenter inte kommer att få uppleva. Och frågan är om livet där på andra sidan är lika färgglatt och bekymmerslöst som studentlivet.
Jag får en liten tår i ögat, nu när det snart är över. Helt plötsligt förväntas man att bli vuxen och sofistikerad. Och det är lättare sagt än gjort att klippa navelsträngen och lägga studentmössan på hyllan.
Då jag nu sitter och fyller i ansökan om examensbevis är det som att ansöka om en bodelning. Det finns vissa saker som för min del gärna får försvinna medan det finns andra saker som är svårare att skiljas från.
HELGENS MÅSTEN
Hela helgen: På andra sidan sundet pågår just nu CPH:DOX, den internationella filmfestivalen tillägnad dokumentärfilmen.
Bland annat visas den omtalade fejkfilmen I’m Still Here med Joaquin Phoenix i huvudrollen som rappare.
Festivalen pågår ända till den 14 november.
Hela helgen: Baka en god paj på höstens äppelskörd. Avnjut sedan i soffan med en kopp te och favoritfilmen.
Söndag: Har du ett par jeans som behöver lappas? Sugen på en ny balklänning? Klädkammaren fixar syjunta i AF-borgen. Öppet kl 14-19.
