Rektor Per Eriksson har tagit i med hårdhandskarna mot fuskande doktorander.
Nu anklagas han för att ha blivit befodrad till professor med hjälp av vilseledande uppgifter.
– Om detta är sant är det en fruktansvärd ironi, säger Doktorandkårens ordförande Johanna Broselid.
I helgen avslöjade Sydsvenskan att Per Eriksson, i sin ansökan om att bli professor, uppgett att han varit huvudhandledare för flera doktorander. I efterhand har de dåvarande doktoranderna sagt att detta inte stämmer.
Under Per Erikssons ledning har universitetet gått hårdare åt doktorander, och andra forskare, som misstänks för fusk.
Johanna Broselid, ordförande för Doktorandkåren, ser allvarligt på uppgifterna.
– Det är klart att det alltid är problematiskt om det framkommer uppgifter som gör att det kan framstå som att man har fuskat, även om fusket inte varit avsiktligt, säger hon.
Frånvarande handledare stort problem
Särskilt bekymmersamt blir det eftersom handledarskap som inte fungerar är ett stort problem för universitetets doktorander, enligt Broselid.
– Handledare som är frånvarande eller otydliga i sitt ledarskap hör till de vanligaste problemen som doktorandombudsmannen får hantera. I värsta fall kan bristande handledning göra att avhandlingen inte blir klar.
Hur ser du på att universitetes ledande representant nu aklagas för att ha brustit i sin handledarroll?
– Enligt berättelserna i Sydsvenskan har Per Eriksson inte bedrivit ett sådant handledarskap som vi vill se. Utifrån de uppgifterna skulle jag väl inte rekommendera honom som handledare. Men jag har samtidigt fullt förtroende för honom som rektor.
Är det inte uppgifterna problematiska för honom i hans rektorsroll?
– Nej, jag tycker inte det. Jag är väl inte helt konsekvent i mina åsikter här, men det känner jag inte heller att jag behöver vara.
”Fruktansvärd ironi”
Men Johanna Broselid tycker ändå att det är allvarligt att en rektor, som tagit i med hårdhandskarna mot fuskande doktorander, själv anklagas för att ha farit med osanning.
– Om det är sant är det en fruktansvärd ironi, säger hon.
Vilka konsekvenser tror du att det kan komma att få?
– Jag vet inte riktigt. Jag har inte tänkt på det än.
Vad tycker du att rektor borde göra nu?
– Jag tycker att det var bra att han bemötte kritiken på sin blogg. Nu gäller det att fortsätta det samtalet, och inte sopa någonting under mattan.
