Så fort det går att ana lite mildare vindar kommer de oändliga valens ångest. Men hur stor klumpen i magen än blir är vi otroligt lyckligt lottade som överhuvudtaget kan välja, skriver Ida Ölmedal.
På vägen mot tågstationen känner jag att februariluften har slutat bita. Det är inte bara världens finaste exkorridorare som kommer tillbaka från kontinenten, värmen kommer samtidigt. Och det oroar mig.
Det börjar alltid såhär års. Känslan växer sig starkare medan rugbytjejerna och picknickpionjärerna blir fler i stadsparken. Med oresonliga steg närmar sig den 15 april och Studera.nu öppnar sin gudomliga ocean av utbildningsalternativ.
Borde jag inte prova på idé- och lärdomshistoria innan jag bestämmer mig? Socialantropologi med sydamerikainriktning, låter inte det precis som jag? Borde jag förresten inte passa på att göra något annat medan jag kan, vad hände med mina jorden runt-drömmar? Eller skulle jag göra världen en större tjänst om jag skaffade ett riktigt jobb snabbt, och såg till att göra någon nytta?
Smärtan i att välja består i att ett val är att stänga dörrar. När jag bestämmer mig för en, bestämmer jag mig för att inte pröva tio andra.
Ofta har jag helgarderat mig, pluggat dubbelt, jobbat vid sidan av för att inte slösa bort CSN-lån på något jag kanske inte vill. Varje ny termin står jag där igen och har fortfarande inte hunnit känna efter.
Så tänker jag, när tågdörrarna öppnas och hon ramlar ut, 23 år och färdig personalchef.
På vägen mot sitt gamla hem ser hon sig omkring och suckar som vanligt:
– Oh my Gödd, I mean life in Sweden it’s so easy.
Och hon har förstås rätt. Vi får välja. Vi har CSN och fristående kurser.
I Frankrike står hennes val mellan föräldrarnas önskan eller ingen utbildning alls. Medan vi hjälps åt att baxa upp den tunga resväskan för trapporna, minns jag min gymnasiekompis bittra tårar när familjen meddelat att hon skulle gifta sig i stället för att bli lärare.
Jag tänker på min gammelfarfar, som grämde sig hela livet över att han inte tackade ja den där enda gången hans pappa frågade om han ville bli präst.
Hans pappa öppnade bara dörren en gång.
Studera.nu öppnar den en gång i halvåret.
