När antalet föreläsningstimmar är färre än någonsin får studenterna ta saken i egna händer. På det återupplivade Café Multilingua träffas studenter och övar sig på språk från hela världen.
Det har blivit januarisvart utanför fönstren i språk- och litteraturcentrums café. Rutorna reflekterar hur Linn Andersson och Felipe Pincheira placerar ut flaggor från ett tiotal länder på borden. De laminerade landsfanorna i A4-format signalerar vilket språk som kommer att talas på vilken plats.
För kvällen arrangeras Café Multilingua, där studenter träffas för att prata med varandra – på vilka språk de vill.
– Det är en nystart kan man säga. Café Multilingua är inte riktigt en förening, men det kanske blir. Det hade varit riktigt kul, utbrister Linn Andersson, som till vardags läser på Europaprogrammet.
Den första besökaren, en lång man i 25-årsåldern, fyller en pappmugg med material och slår sig ner vid bordet med den franska flaggan. En efter en följer nyfikna studenter hans exempel.
Linn Andersson blickar ut över rummet och gnider handflatorna lite nervöst mot varandra. Så ler hon.
– Det verkar funka, folk verkar lösa det bra själva, konstaterar hon.
Café Multilingua startades redan för några år sedan, då i regi av romanska institutionen. Caféet gav språkstudenter chansen till praktisk övning i att prata, vilket de upplevde som en brist inom ramen för utbildningen. Men med tiden dog verksamheten ut, och har nu legat på is en tid.
Nu har caféet vaknat ur sin dvala, och den här gången är det på studenternas initiativ. Att det blev så beror egentligen på rena tillfälligheter.
– Jag ville främst träna mer på att prata spanska, så jag kontaktade min studievägledare, berättar Linn Andersson.
Studievägledaren ringde då i sin tur upp Carlos Tuesta-Soldevilla på internationella sekretariatet, som tidigare arrangerat språkcaféerna. Av en slump blev han av samma anledning, på nästan samma dag, kontaktad av Felipe Pincheira, mentor för yngre språkstudenter.
Carlos Tuesta-Soldevilla sammanförde de två studenterna, och resten är historia.
Linn Andersson tror att Café Multilingua fyller samma behov hos både språk- och utbytesstudenter som det tidigare gjorde.
– Att komma hela vägen från Kina och sen bara träffa kineser här är kanske inte så jättekul, säger hon.
Timmarna går och Språk- och litteraturcentrums dörrar har låsts för allmänheten. Raghu Annela, läkarstudent från Hydrabad i södra Indien, presenterar sig. Han berättar att han på egen hand brukar öva sin svenska i just språk- och litteraturcentrums café.
I september kom han hit för att specialisera sig i neurokirurgi. Han ska dessutom göra sin AT-tjänst här, och för att få lov till det måste han klara ett så kallat Tisus-språktest i maj. Därför läser han nu en intensivkurs i svenska på Folkuniversitetet, är volontär i föreningen Tamam och pratar så ofta han kan med folk på caféet, där han brukar sitta och plugga.
– Jag går fram till människor och börjar alltid med att fråga ”pluggar du på universitetet?”. Sen pratar vi lite, förklarar Raghu Annela och skrattar.
Häromdagen såg han en affisch i korridoren om kvällens café, och tyckte det var självklart att han skulle gå hit.
språksorlet stiger så sakteliga. Stolarna står i klungor runt runda babblande bord. Spanska, tyska, engelska, japanska, grekiska, polska, franska, kinesiska, italienska samt en hel del kroppsspråk och blandmeningar. Linn Andersson räknar deltagarna.
– Sjuttiofyra fick jag det till, det känns jättebra, säger hon.
Vid ett av borden diskuterar Erik Wennberg och Julius Kvissberg hur de japanska tecknen härstammar ur de kinesiska. Erik Wennberg, inne på tredje årets språkstudier, konstaterar fördelarna med att läsa båda språken samtidigt.
– Jag har redan tagit examen i japanska. Nu tänkte jag ta en examen i kinesiska också, det kan ju inte skada, säger han och tillägger:
– Så nu är jag här för att träffa lite kineser.
