Minst 30 människor har dött och många saknas efter att den kraftigaste jordbävningen på 140 år drabbade Japan på fredagsmorgonen, svensk tid.
Före detta Lundastudenten Marcus Richert befann sig långt från epicentrum, men kände ändå långvariga skakningar.
– Jag tänkte ”nu får det väl ta slut snart”, berättar han.
Skalvet inträffade till havs, nästan 400 kilometer nordöst om Tokyo, på eftermiddagen lokal tid. Skalvet uppmättes till 8,9 på Richterskalan, och orsakade en tio meter hög tsunami som sköljde in över Japans Stilla havskust.
Vågen drog med sig allt som kom i dess väg.
Minst 30 människor uppges ha omkommit i samband med jordbävningen, och många saknas fortfarande.
”Hon kunde knappt stå upp”
I Osaka, 1 000 kilometer från jordbävningens epicentrum, satt före detta Lundastudenten Marcus Richert hemma framför datorn och jobbade när marken började skaka.
– Det har varit ganska många jordbävningar i år, så jag börjar väl bli van. Men den här varade så länge, och det var läskigt. Det skakade i fem minuter, säger han, och fortsätter:
– När det har varit jordbävningar innan har skakningarna varit kraftigare. Då här det känts som att någon kört in i huset. Nu var det mer subtilt, men det var obehagligt. Jag tänkte ”Nu får det väl ta slut snart”.
När jordbävningen inträffade befann sig Marcus flickvän på jobbet, 14 våningar upp i ett höghus.
– Det skakade så mycket att hon knappt kunde stå upp.
Oro för vännerna
När Lundagård når Marcus Richert har skymningen börjat lägga sig över Osaka.
– Det är ingen kris här, om det blir efterskalv så kommer de att vara svaga. Jag är inte orolig för tsunamin heller, jag bor så långt inåt landet, säger han.
I stället går Marcus tankar till vännerna i Tokyo.
– Det har skakat mycket kraftigare i Tokyo. Jag följer mina kompisars Facebook-uppdateringar hela tiden. På tv visas helt sjuka bilder på hus som rasar och sveps med i flodvågen.
