Kultförklarade The Mommyheads spelade indie innan någon visste vad indie var. Men i slutet av 90-talet tog det plötsligt stopp. Bandet splittrades och trodde aldrig att de skulle komma tillbaka. På onsdagskvällen spelar de på Smålands nation.
Den 13 december 2007 somnade Jan Kotik in efter tre års kamp mot cancer. Han var trummis i det då splittrade Mommyheads och hade sett bandet gå från ingenting till legendstatus. De var ett indieband innan någon visste vad indie var. Deras musik var under början av 90-talet svårt att sätta in i ett fack vilket resulterade i att de fick turnéra med en massa rock- och metalband.
Men utan att tappa hoppet fortsatte Mommyheads att spela och blev så småningom ett välkänt band i USA. Konserterna var välbesökta och skivorna sålde bra.
Splittrades 1997
Men när allt verkade vara frid och fröjd blev allting plötsligt svart. Skivbolaget övergav bandet. Utan bolag kunde bandet inte producera musik. Fansen tröttnade och konsertpubliken försvann.
För Mommyheads fanns det bara en valmöjlighet – att splittras.
Bandet upplöstes 1997 och medlemmarna fortsatte på varsitt håll under hela 00-talet. Ingen i bandet trodde att någon fortfarande lyssnade på Mommyheads och ingen trodde att en comeback skulle ske uppe i kalla Norden. Allra minst sångaren och frontmannen Adam Elk.
Sverige centralt
Nu är dock combacken ett faktum.
Vad hände egentligen, varför började ni spela igen?
– Det var helt sjukt egentligen. Det var något som fick mig att återigen börja tro på mänskligheten. Vår trummis gick tyvärr bort 2007. Vi ville hedra honom genom att börja spela tillsammans igen men vi visste inte om det överhuvudtaget skulle gå. Lyssnade någon på oss? Men så fick jag ett samtal från Bert von Bolton som jobbade för Studiefrämjandet, säger Adam.
Det var i maj 2010 som Studiefrämjandet sträckte ut en hjälpande hand mot bandet. De bokade spelställen, ordnade med inspelningsmöjligheter och bjöd på flygresor. Adam Elk berättar att det hela berodde mestadels på att de som höll i pengarna hade haft Mommyheads som idoler.
Hur upplever du den svenska publiken?
– Sverige är ett sjukt land. På ett väldigt bra sätt. I Sverige känner man sig verkligen välkommen, alla är vänliga och tillmötesgående. Till skillnad från den amerikanska publiken som är väldigt apatiska och trötta är de svenska fansen verkligen hängivna. Och så ser de så snygga ut, väldigt hippa. Vi känner oss hedrade att få lära känna den svenska popscenen.
Lättare efter Nirvana
Sverige och den svenska mentaliteten har på kort tid blivit en stor inspirationskälla för bandet. Den har betytt så pass mycket att Adam Elk är fast övertygad om att utan Sverige hade Mommyheads aldrig uppstått.
Han öser lovord över landet och menar att till skillnad från den amerikanska musikbranschen, där alla tänker på pengar, är Sverige ett land som låter kulturen flöda fritt.
Det låter verkligen som en underbar historia, men hur ska ett 90-talsband klara sig 2011?
– Ärligt talat var det fysiskt lättare att turnera när man var 20 år än nu när man är 40 år och har dålig kondition. Men till skillnad från då har en propp lösts upp och mottagandet är bättre nu.
Propp?
– Haha, ja jag menar Nirvana-proppen. Under 90-talet existerade bara två genrer: Rock eller grunge. Med Nirvanas framgångar blev det i stort sett omöjligt för andra band att överhuvudtaget etablera en egen lyssnarskara. Jag tvivlar på att exempelvis Arcade Fire, Spoon eller Death Cab for Cutie skulle överlevt det massiva monstret som Nirvana var. Vi kände oss definitivt ensamma med vår lättsamma pop. Nu, 2011, tror jag att det är lättare att ta till sig. Vilket gör att det går lättare att spela. Och spela in.
Moneybrother medverkar
Nya skivan ”Delicate friction” är ert första album med helt nyskrivna låtar på 13 år – hur känns det att åter vara tillbaka med nytt material?
– Nervöst men roligt. Jag vet inte hur det kommer att mottas men jag hoppas att Mommyheadsfans kommer att tycka om det. Att spela in det var desto roligare. Vi är fostrade i old school inspelning men begränsat antal omtagningar, vi hade inga datorer eller mobiltelefoner att kommunicera med. Nu finns häftiga laptops med avancerade musikprogram vilket gör det enklare att spela in och mixa. Skrivan är ett möte mellan old school och new school. Vi har även en svensk artist som sjunger med i en av låtarna – Moneybrother.
Ni kommer att spela på Smålands nation – hur känns det?
Vi har aldrig varit i Lund förut men studentstäder har ett rykte om sig att vara väldigt roliga att spela på. Vi hoppas att fansen är lika coola här som på alla andra ställen vi har spelat på. Att folk inte lyssnar på Madonna eller Lady Gaga utan på oss.
