Över julledigheten besökte masterstudenten Takehiro Kawahara sin hemstad Kamaishi i nordöstra Japan. Nästa gång han ser den kommer ingenting att vara sig likt. Hamnstaden var en av dem som drabbades hårdast av tsunamin i fredags. Efter det hörde han inte något från sina föräldrar på nästan en vecka.
Det var från hans lärare som han först fick veta om skalvet, strax innan han skulle hålla en presentation.
– Jag kollade på internet och såg att storleken på tsunamin i min stad var 4,2 meter vilket jag förstod var farligt. Det tog ett tag för mig att bli lugn. Jag försökte ringa mina föräldrar men telefonledningarna hade kollapsat, säger han.
Han genomförde ändå presentationen, men sedan dess har det varit svårt att plugga.
– Jag kan inte koncentrera mig. För det mesta sitter jag och kollar upp information om tsunamin på internet, säger han.
Han fick senare veta att vågen som drog in över Kamaishi var hela tio meter.
Huset skonat
Takehiro Kawahara kom till Lund i höstas för att läsa ett masterprogram i miljö- och hållbarhetsvetenskap.
– Jag gillar naturen och havet i Sverige. Min stad ligger på landet, berättar han.
Staden han kommer från, Kamaishi, med 40 000 invånare, ligger inbäddad mellan berg och hav, men nu finns det inte mycket kvar.
Takehiro har kunnat se satellitbilder på internet. Han visar bilder på datorn av centrum där det inte går att urskilja var kustlinjen går för både vatten och land är täckta av bråte.
Men bilderna gav ändå hopp. På satellitbilderna kunde han se att hans föräldrars hus, som ligger en bit från vattnet, står kvar.
Och efter en veckas oro, utan att veta om föräldrarna överlevt, fick han i tisdags kontakt med en granne från Kamaishi som berättade att hans föräldrar lever och mår bra.
– Jag var mycket lättade och sov i fem timmar, berättar han.
Men helt lugn kommer han inte att känna sig förrän han själv lyckas kontakta dem.
Plikt att berätta
När folk samlades på Stortorget för att tända ljus till stöd för Japan i måndags berättade Takehiro Kawahara inför ett hundratal personer vad som hänt i hans stad. Det var inget han hade planerat men han kände sig manad. Han vet inga andra japaner i Lund som är från det tsunamidrabbade området.
– Det är min uppgift att berätta. Jag kan inte göra mycket, men jag kan prata med folk. Ofta när någonting händer i ett land långt bort, oroar sig folk i början, men efter ett tag glömmer de. Vi behöver stöd och volontärer för att hjälpa med återuppbyggnaden. Det kommer att ta lång tid, flera år. Jag vill att folk ska komma ihåg, inte bara i en månad, säger han.
Men han tror också att det är viktigt att folk samarbetar och hjälper varandra. Att dela med sig av vad som har hänt ger honom en del avlastning.
– Jag har aldrig känt mig så här förut. Jag har svårt att andas, men när jag pratar med folk lugnar jag ner mig, säger han.
Tänker åka hem
Hans plan är att återvända till Japan när det är möjligt att ta sig till Kamaishi.
– Så fort transporterna fungerar, kommer jag åka och träffa mina föräldrar, grannar och vänner och planera för hur vi ska återuppbygga. Men jag kommer att komma tillbaka hit för att avsluta mina studier, säger han och försöker att se framåt.
– Jag hoppas att folk kommer och besöker min region i framtiden när det är återuppbyggt, säger han.
