På torsdagsnatten införde FN:s säkerhetsråd flygförbud över Libyen. Några timmar tidigare tog Lundagård en fika med Inga-Britt Ahlenius, som under fem år var FN:s tredje mäktigaste person. Hon efterlyser ett starkare FN och en synligare ledare.
– Det som saknas är en företrädare med moralisk auktoritet.
Utanför fönstret duggar regnet i jämn takt. På andra sidan rutan, inne på caféet, har Inga-Britt Ahlenius satt sig tillrätta över en rykande kopp te och en gräddig bakelse.
– Jag måste ju ha en Lundasemla, säger hon.
Det är ett par timmar kvar till hon ska gästa AF-borgen och Studentafton. För ett halvår sedan avslutade hon sitt uppdrag som chef för FN:s internrevisionsenhet i New York och flyttade hem till Sverige.
– Det är jätteskönt att vara hemma igen.
”Det finns ingen som försvarar honom”
Det sista Inga-Britt Ahlenius gjorde innan hon flög hem var att skriva en rapport. I den riktade hon hård kritik mot FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. I dag beskriver hon hur sydkoreanen gav uttryck för väldigt stora ambitioner vid sitt tillträde, men hur dessa snabbt kom att falla platt.
– Jag insåg väldigt tidigt att han inte är kapabel att leda den här komplexa organisationen. Han har inte förutsättningarna och är heller inte intresserad, säger hon och fortsätter:
– Jag kände att jag var tvungen att lämna den här rapporten. Annars kan jag inte komma till Akademiska föreningen i Lund, till Sverige, och dra de vanliga valserna om hur viktigt FN är. Först måste jag tydliggöra framförallt vilka ledarskapsproblem som finns.
Tror du Ban Ki-Moon tar till sig kritiken i din rapport?
– Jag är inte säker på att han läst den. Jag tror han är så skyddad av sin omgivning att han inte riktigt vet vad han blir informerad om eller inte. Han är inte intresserad av att vara chef. Han ser sin roll som ceremoniell. Att flyga omkring i världen, träffa statschefer och läsa upp tal.
Är det många inom FN som håller med om din kritik?
– Jag vågar påstå att alla gör det. Det intressanta är att det inte finns någon som försvarar honom. Hade han varit en stark person, någon man haft respekt för, hade folk säkert haft synpunkter.
Detta är Ban Ki-Moons sista år som generalsekreterare innan det är nyval. Tror du han sitter kvar?
– Jag vet inte. Som världen ser ut har stormakterna mycket annat att göra än finna någon ersättare. Därför kanske han sitter kvar. Ytterligare fem år med honom vid rodret skulle verkligen vara förödande.
”FN lyser med sin frånvaro”
På torsdagsnatten säger FN:s säkerhetsråd ja till att införa en flygfri zon över Libyen. Det innebär att Libyens ledare Kadaffis möjligheter att slå ner upproret i landet kraftigt försvagas.
Några timmar tidigare är Inga-Britt Ahlenius mycket kritisk till FN:s agerande i arabvärlden.
– Jag kan bara konstatera att FN lyser med sin frånvaro. Jag ser inte Ban Ki-Moon. Däremot är säkerhetsrådet ett forum för diskussion, säger hon och fortsätter:
– Jag tror inte Kofi Annan i motsvarande situation skulle vara frånvarande i debatten om vad FN skulle göra. Det som saknas är en företrädare med moralisk auktoritet. En företrädare för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.
”Ska skriva in mig på universitetet”
Inga-Britt Ahlenius har precis avslutat en lång karriär som granskare av makthavarna i Sverige, EU och FN.
Vad ska du göra nu?
– Ingenting, ska sova på morgnarna. Sen skriva in mig på universitetet och läsa historia. Jag är överårig för några styrelseuppdrag så de lär inte trilla över mig. Ska inte ta på mig något som innebär att engagera sig och ta ansvar.
Är det något du har fått offra under dina år utomlands?
– Jag ska ägna mer tid åt mina barnbarn som jag inte kunnat följa under de sju år jag varit borta. Och tillbringa mer tid på landet. Men framförallt ska jag sova otroligt mycket. Efter 65 år med väckarklocka är det skönt att kunna vakna när man vill.
