Diskussionerna som Ida Ölmedal har haft med kursare som kommer från andra miljöer eller andra länder har gjort henne smartare. Därför gör det ont när vi stänger dörren för dem som berikar Lund.
Den där gången min sociologigrupp satt i gräset och pratade kriminalvård.
En av klasskompisarna berättade att han själv har suttit inne, och delade med sig av sina insikter om vägen tillbaka.
Kvällen när jag funderade över protesterna i Teheran och min iranska korridorskompis berättade om hur hennes bekanta där hemma fängslades och försvann.
Seminariet där vi pratade om Försäkringskassans regler för sjukpenning åt gravida, och mammorna i klassen gick i taket: Det där är ju helt absurt!
Jag vill påstå att jag lärde mig något ganska centralt de där gångerna.
Om jag lyckas ta mig igenom min juristutbildning, är det sannolikt att jag kommer att jobba med människor som dragits in i brottslighet och vill ut, med politiska flyktingar och med kvinnor som nekas sjukpenning för att deras kräkanfall och ryggvärk inte kan klassas som sjukdom.
Därför drar jag efter andan när jag inser att det är precis de här människorna som ska särbehandlas ut ur Lund.
Snart straffas fel medborgarskap genom studieavgifter på hundratusentals kronor, och nu föreslås det att ungdom ska belönas genom att den som tar examen snabbt efter gymnasiet ska slippa betala tillbaka sina studielån.
Egentligen borde väl alla få plugga på lika villkor. Men även om vi ser rätten till utbildning som ett instrument för samhällets väl, är det direkt osmart att gallra bort studenter efter nationalitet och ålder. Resultatet blir nämligen mindre kompetenta yrkesmänniskor.
Är det inte rimligt att tro att vi får sämre socionomer, när antagningen stängs för äldre studenter genom att allt fler yngre paniksöker för att komma ut innan 23? Och vad händer med Lunds välomtalade människorättsprogram när u-ländernas perspektiv försvinner ur klassrummet?
Som ung, svensk och önskvärd student, ber jag: sluta misshandla min utbildning. Jag hade varit en dummare människa om jag inte fått plugga, bo och prata politik med precis de människor som vi just nu drar igen dörren för. Förmodligen blir jag också en sämre jurist utan dem.
