Universitetsbiblioteket i Lund, UB, ska sätta upp övervakningskameror i sina lokaler på grund av problem med stölder. Men det vill UB inte gärna prata om. Det fick vi journaliststudenter känna av i samband med vår utbildning.
Sverige har en grundlagsfäst yttrandefrihet som innebär att alla människor har rätt att i tal och skrift uttrycka sin egen personliga åsikt. Denna öppenhet är något som Sverige gärna framhåller, och som vi journaliststudenter tränar oss i att använda. Under vår tv-kurs skulle vi göra ett inslag om kameraövervakningen på UB och ett snabbt avklarat arbete. Trodde vi. Men det blev allt annat än fallet.
När vi ringer Kai Ericsson, UB:s administrativa chef och ansvarig för den kommande kameraövervakningen, vill han gärna ställa upp på en intervju. Men när det framkommer att han ska bli filmad avböjer han snabbt.
– Jag vill inte figurera i bild eftersom jag inte får bli igenkänd av allmänheten. Om en anställd ser någon skum typ på biblioteket blir jag uppringd för att åka dit och inspektera den personen, och då kan jag inte ha ett känt ansikte.
Att nyhetsinslaget endast skulle visas för vår tv-lärare hjälpte inte eftersom vi journaliststudenter skulle se hans ansikte, och vi var ju trots allt ”de som lånade böcker på UB”. Han hänvisade istället oss till säkerhetschefen, Per Gustafson. Även han sa tvärt nej till att bli filmad.
– Vi har ett utsatt yrke och kan då inte ställa upp i bild om det inte är absolut nödvändigt. Mitt ansikte får inte bli igenkänt eftersom mitt jobb ibland innebär att inspektera misstänkta.
Vi ringer slutligen Per Eriksson, Lunds universitets rektor, och ber om en intervju eller ett uttalande. Men inte heller han vill ställa upp eller svara på frågor.
– Jag har inte hunnit sätta mig in i frågan och vill inte uttala mig, dessutom ska jag in på ett möte nu så jag har inte tid att prata.
Vi vänder oss nu till bibliotekarierna för att fråga vad de anser om den kommande kameraövervakningen. De blir osäkra och svarar att de måste ha ett godkännande från den administrativa chefen Kai Ericsson om de ska kunna uttala sig i frågan. Även bibliotekschefen, Christina Friström, säger att de ”inte vet hur de ska förhålla sig till frågan och får därför inte uttala sig.”
Personalen ringer Kai Ericsson och några minuter senare blir vi inkallade till personalrummet där han väntar i telefonen.
– Vad är det som händer nu? Varför vill ni så gärna ha en intervju?
Nu kommer Kai Ericsson ned till receptionen, tillsammans med en kollega, en ställföreträdande chef. Kai Ericsson är upprörd:
– Varför vill ni så gärna rota i det här? Varför är det här så viktigt för er? Meddelarfrihet råder givetvis. Men detta rör UB:s säkerhetsfrågor och det har inte personalen rätt att uttala sig om, och verkligen inte under arbetstid, säger Kai Ericsson med en stor del av personalen närvarande.
Några timmar efter att vi har fått lämna UB i oförättat ärende får vi ett sms från Kai Ericsson där det står:
”Som sagt: UB:s ledning medverkar inte i detta. Ingen har såvitt jag vet fått tillstånd att ägna arbetstid åt detta. Meddelarfrihet råder som sagt. Jag kan bara hoppas på att ingen är så aningslös att han/hon uttalar sig om säkerhetsfrågor gällande UB. Hälsningar Kai.”
Sara Wåhlin
Emma Lundberg
