Det är fel att hävda att traditionerna per definition dåliga. Men kränkande sedvänjor ska inte uppmuntras. Dit hör dock inte könsuppdelade spex eller fracktvång på baler, skriver Erik Neppelberg.
Jag har varit aktiv i Lunds studentvärld nu i runda slängar fem år. Under denna tid har jag jobbat på flera nationer, varit aktiv i karnevalen, i spex och skrivit krönikor för Lundagård. I alla sammanhang har jag stött på det vi kallar traditioner som de flesta i berörd verksamhet ofta tar för givet som oifrågasättbara praktiker.
Det tycker jag är synd. Alla traditioner menar jag kan ifrågasättas, och bör även så göras. Såväl om traditionen uppfattas som positiv i relation till kontextuella normer och värderingar eller om den kan klassas som negativ. Traditionsstenen bör alltid lyftas, granskas, och sedan antingen kastas, eller läggas tillbaka.
Detta kan vara allt från tjänstemannafester på nation, till ordenskapitel på en kår, till mösspåtagning vid Siste april, till könsuppdelade spex eller körer, till högtidsklädsel på bal, till ljusträdständning vid siste november, till julavslutning i kyrkan, till promotion på latin, till Lundakarneval vart fjärde år.
I mitt senaste uppdrag som Karnevalsgeneral så stod jag och resten av kommittén inför en hel del traditioner. Traditioner som en hel del människor hade en hel del synpunkter på. Såhär i efterhand kan jag konstatera att vi valde att behålla vissa traditioner, så som ett karnevalståg, två nöjen med bara killar respektive bara tjejer, en föreställning för barn med mera.
Men vi valde även att ta bort andra traditioner så som tivoli på karnevalsområdet, att utse bästa karnevalsnöje samt att vi inte hade någon tv-sektion. Det finns förmodligen för och nackdelar med våra beslut, men vi tog dem alla utifrån vad vi tyckte kändes rätt.
Killar på scen i spexet och bara tjejer i showen? Ja, som komplement till de andra fyra nöjena som hade blandad scenensemble så tyckte vi att det rentav skapade en kulturell bredd i nöjenas sceniska produktion.
För att sammanfatta min syn på Lund och traditioner. Jag gillar traditioner för de kan ofta skapa en gemensam kontextuell jargong och identitet. Jag är glad och stolt över att ha varit lundsnationare, karnevalist, lundaspexare och lundagårdare. För jag vet vad många av dessa traditioner, som innebär ideellt arbete, ansvar och gemenskap, har gett mig i bagaget.
Men likväl menar jag att det är viktigt att aldrig sluta ifrågasätta traditioner. Är det ok med en kör endast för tjejer? Ja, för jag har ett alternativ.
Är det okej med manliga ordnar där man under pennalistiska former väljs in? Nej, det tycker inte jag, så då väljer jag vänligen men bestämt att tacka nej till ett sådant sammanhang.
En kränkande tradition är en dålig tradition. Och jag blir varken kränkt av att man måste ha frack på bal eller att det bara är tjejer på scen i Boelspexarna. Så länge det finns ett alternativ är jag nöjd.
Erik Neppleberg
