Elina Berg är på väg att lämna Lund. Hon kommer att sakna studentlivet, men kanske kommer hon gräma sig mest över allt det som inte blev av för att kommunen inte ser studenterna.
Jag går runt på Lunds vedervärdiga gatstensgator med vårsorg i hjärtat. Jag har just slutat att vara student och snart kommer mina år här att förvandlas till överdrivet rosiga minnen om de ljuva åren i studentstaden.
Pluggande och fest kommer att ersättas med arbetsdag och hemmakvällar. Eller är det egentligen så annorlunda? Nostalgins skimmer börjar redan ansätta mitt minne.
Men trots saknaden kommer jag att flytta från Lunds kommun. Sanningen är nämligen att Lund är öken om man inte är student. Inga mysiga uteställen som inte kräver studentleg. Förutom handbollen finns inga lag man kan heja på, och även om Lund har en kulturell självbild som heter duga, så ser jag så många kulturella möjligheter som går till spillo.
Jag talar inte om ett litteraturhus, där har vi ett jättefint bibliotek. Jag talar inte om syreners eller magnoliors vara eller inte vara – såga gärna ner dem, jag bryr mig inte. Jag pratar om att ta tillvara den blommande student- och universitetskultur som finns och föra ut den i samhället.
Universitetets tredje uppgift är att samverka med det omgivande samhället. Men denna uppgift är visst avgränsad till innovation, i alla fall verkar det så när jag ser vad som faktiskt görs på detta område.
Jag menar att skulle Lunds universitet och Lunds kommun samverka inom andra områden såsom kultur och idrott så skulle vi kunna uppnå vad som helst.
Ett aktuellt exempel är Zoologiska museet som efter 300 år nu ska monteras ner för att aldrig återse dagens ljus. Zoologen är ensamt med sina samlingar i hela världen och detta borde universitetet och kommunen lyfta fram istället för att låta skeletten efter utdöda uroxar ruttna i lådor på Gastelyckan.
Hade universitetet brytt sig om annan samverkan än innovation skulle inte verksamheten läggas ner utan istället kunde LU tillsammans med kommunen låta ett unikt museum blomstra och finnas kvar i mer passande lokaler.
Likaså är idrottsrörelsen hotad i kommunen. Ordföranden för paraplyorganisationen för Lunds idrottsföreningar avgick i vintras i protest mot kommunens konstanta nedskärningar. Den övre åldersgränsen för att få aktivitetsbidrag har sänkts från 25 till 20 år vilket inte gynnar idrottens utveckling och absolut inte studenterna.
Bilden idrottarna får av Lund stämmer: Det är en stad som varken bryr sig om idrott eller studenter. Här har universitetet och studentorganisationerna sin chans. Starta samarbeten med idrotten och tvinga kommunen att ta ansvar för alla medborgare!
Varför inte starta gemensamma projekt mellan nationer och kommun för att satsa på studentkultur? Det är nog billigare än ett besökscenter till domkyrkan och bidrar mycket mer än nämnda byggnadsverk för att studenter ska stanna kvar i kommunen och förvandlas till skattebetalare.
Samarbetet kan till och med vara lite innovativt. Och innovation är ju häftigt.
Men på riktigt, jag kommer att sakna staden, studentlivet och universitetet. Jag kommer verkligen att sakna zoologen. Men jag kommer aldrig att sakna gatstenarna.
