Det är oundvikligt. Då och då går allt fel, oavsett vad du gör för att lyckas. När det händer kanske det är dags att sluta älta och blicka framåt, skriver Virve Ivarsson.
Det är fredagskväll, klockan är strax efter nio och jag befinner mig i Malmö. Under loppet av en månad har jag hunnit bli dumpad, skrivit sämre resultat på högskoleprovet än förra året samt fått blackout på scen mitt i finalen av uttagningen till SM-laget i poetry slam.
Jag kommer om några minuter att trampa i en stor hög med hundbajs. Hur kunde det bli såhär?
När någonting dåligt händer är många av oss så funtade att vi försöker se logiken bakom. Vi tänker orsak och verkan och utvärderar oss själva – vad var det som gick snett, vad kan jag förbättra, vad kan jag tänka på till nästa gång? Blir du dumpad säger kanske kompisarna att ”Men det var ju ändå såhär mellan er”, får du inte det där sommarjobbet tänker du kanske att du ska vara mer kvalificerad eller ute i bättre tid nästa gång, och får du blackout på en tenta tänker du kanske att du ska plugga mera nästa gång.
Det finns dock en fara i att tänka att det alltid ligger logik bakom vad som lyckas och inte. Vi vill så gärna hitta det där lilla avgörande felet och fixa det så att allt kan bli så mycket bättre nästa gång.
Men vad vi i samtliga sammanhang glömmer bort, är detta: Det kunde lika gärna ha fungerat. Faktum är ju att förhållanden inte är antingen bra eller dåliga och att det ofta är svårt att avgöra vilka som kommer att hålla och inte. Den som får sommarjobb är inte heller alltid den som är mest kvalificerad eller är ute först av alla.
Även om du är jätteförberedd till en tenta kan du fortfarande få blackout. Och hur mycket du än bestämmer sig för att se upp för hundbajs på gatan så kan du inte helgardera dig från risken att du i ett ögonblick kanske tänker på något annat och inte ser högen med bajs framför dig.
Så, vad kan du då göra för att undvika skit i framtiden? Om det är någonting jag har lärt mig den senaste månaden så är det väl att det inte finns några säkra kort.
I stället för att försöka uppnå maximal kontroll över omständigheterna är det kanske därför läge att inse att det finns faktorer som vi inte kan styra över. När jag med bultande hjärta gick upp för att läsa min text i finalen i poetry slam så visste jag att det kunde bli tufft.
Jag visste att texten var nyskriven och att det kanske hade varit smartare att ta någon äldre och mer beprövad. Men jag visste också att ”det här är den enda text jag vill läsa ikväll”.
Och kanske är det så vi måste tänka. För när allt kommer omkring så vet inte någon av oss hur det kommer att sluta. Det enda vi kan göra är att bestämma oss för vad vi tycker är värt att chansa på.
Står du sen där med bajs på skon är inte frågan vad du gjort för att förtjäna det, utan vad du kan göra för att få bort kletet från skon och ta dig vidare.
