De var Youtube-sensationen som slog igenom med dunder och brak. Tre år senare berättar Ekoboys om uppståndelsen, pojkbandsparodin och deras nya skiva.
– Detta är nog den ärligaste intervju vi har gjort, säger Carl Johansson.
LTH-studenterna posar framför kameran, ansiktsuttrycken är känslosamma och håret fladdrar i vinden. På stranden utanför Höllviken spelar de in en musikvideo till sin nya låt Echo in my heart. Sceneriet kunde varit hämtat ur vilken pojkbandsvideo som helst.
Efter bara några veckor har videon över 20 000 visningar på Youtube. Lundagård gör en intervju och snart hör flera av landets största dagstidningar av sig. Ekoboys målas upp som pojkbandet med det stora miljöengagemanget. De fyra medlemmarna i gruppen är förstummade. De har ju inte menat allvar.
Tre år senare träffar vi de fyra vännerna och ser tillbaka på några intensiva veckor vintern 2008. Erik Lundin gör ett försök att räkna upp alla deras intervjuer och framträdanden. I
Aftonbladet, Expressen, Sydnytt…
– Japansk TV var det också snack om, tillägger Ingemar Clemensson och berättar att de ett tag hade tre intervjuer i veckan.
Därutöver tackade de nej till flera spelningar, bland annat från Miljöpartiet och ett flertal miljömässor.
Om det nu gick så bra för er, varför fortsatte ni inte?
– Vi kände väl lite så: Wow, tror folk det här är på riktigt? Om vi fortsätter för seriöst med det här så är det ju på riktigt. Jag skulle inte vilja bli känd för att vara i ett pojkband, säger Erik Lundin.
Carl Johansson tycker att vissa intervjuer kunde bli obekväma.
– Vad säger vi nu? Vi kan ju inte bara stå och råskratta och säga att det här var bara ett skämt, att vi inte alls bryr oss egentligen.
Martin Fermstad vill ändå noga påpeka att själva låtarna och hans låtskrivande är seriöst.
– Det är inte så att jag skäms över något. Speciellt inte de nya låtarna. Jag slänger inte ihop något som jag inte är nöjd med.
just nu håller Ekoboys på att spela in en ny skiva som de hoppas ska vara klar till sommaren. Men när jag frågar om ”släppet av det nya albumet” protesterar de högt.
– Det låter så seriöst, säger Martin Fermstad.
– Vi ska trycka upp ett gäng skivor som vi kan sälja till självkostnadspris till folk som är intresserade, typ farmor och ekosektionen, förklarar Erik Lundin bestämt.
Även produktionen är opretentiös. Martin Fermstad skriver text och musik och kallar sedan in de övriga tre att sjunga in sina stämmor. Förra gången skedde inspelningen i ett korridorsrum på Sparta. Den största skillnaden med de nya låtarna är att den här gången är han nöjd, förklarar Martin Fermstad.
– Jag kan inte lyssna på ”Echo in my heart” längre. Den är för dålig. Vi har ju autotunat varenda ton.
Däremot kommer texterna även fortsättningsvis ha ett tydligt miljöbudskap.
– Det är en låt om att sortera sopor, en om att släcka lampor, och sen en om en isbjörn som simmar runt i havet, men så drunknar han för det finns ingen is kvar, säger Erik Lundin och alla skrattar åt den tragikomiska bilden.
Pojkbandsimagen till trots, att ”Echo in my heart” fick så stor uppmärksamhet beror på det stora intresse som fanns för miljöfrågor då. Det är alla överens om.
– Hade inte det funnits där så hade ingen brytt sig, säger Ingemar Clemensson.
Erik Lundin tycker det är kul att de kunde bidra med något i miljödebatten.
– Nu är det ju inte samma drive längre, säger han.
– Det finns ju en risk i det där. När något blir populärt så blir det opopulärt sen. Det är något som måste motarbetas, säger Ingemar Clemensson.
Läs mer: Studentlivskrönikörerna väljer sina favoritklipp
