Pressen är stor på studentlivets toppar, visar Lundagårds enkät. Elina Berg är en av dem som knäckts.
För snart tre år sedan blev bördan som kårordförande för tung för henne. Nu efterlyser hon en ny arbetskultur.
Jag brann upp i december 2008. Det var det värsta jag varit med om och ibland mår jag fortfarande dåligt över mitt svek. Jag svek min vice ordförande, jag svek alla aktiva och alla kårens 5 000 medlemmar. Jag svek mig själv, min familj och mina vänner.
Det är så det känns att sjukskriva sig från ett heltidsuppdrag även om jag vet att den enda jag egentligen svek var mig själv genom att blanda ihop mig med stålmannen.
Det vet jag i dag, men längst inne gnager tvivlen: Hade jag kunnat göra mer, om jag bara försökt lite hårdare, om jag bara sagt nej till några saker?
Det tråkiga är att jag inte är ensam, både innan och efter min sjukskrivning har presidialer mått riktigt dåligt av sitt engagemang.
Men vems är felet för alla utbrända heltidare? Vem ska man skylla på? Det är svårt att hitta någon riktig bov i dramat. Troligtvis är det en kombination av ens egen överdrivna glöd och organisationens suddiga hjälteideal som gör att man krossas under tyngden.
Inte ens när jag mådde som sämst kunde jag sätta mig själv främst. Jag bönade och bad studenthälsan om att inte sjukskriva mig på heltid, kanske räckte det med någon dag? Eller 25 procent, snälla?
Till sist gick de med på halvtidssjukskrivning över jul och nyår. Det räckte inte för mig, det vet jag nu, men kåren var det viktigaste i världen.
Man kan skada sig på sin glöd, och risken för brännskador är överhängande för många presidialer och heltidare i Lund. Därför måste studentorganisationerna ha brandvarnare i sin organisation som sätter gränser.
Lunds universitets studentkårer och Kuratorskollegiet måste ha ett aktivt arbete för att hindra de engagerade att gräva sina egna gravar.
Några tips är reglerad arbetstid, fler heltidare – gärna en på 1 000 medlemmar, och att rekrytera bredare till kår och nationsuppdragen. Det är inte hållbart att ordföranden eller vicen sitter på alla poster.
Men i grunden handlar det om att förändra mentaliteten hos heltidarna själva så att de vet att det är okej att ta det lugnt ibland. Ja, det är svårt att förändra en mentalitet, men vi måste försöka. Annars kommer heltidare och engagerade fortsätta att förgås i lågorna.
