När Patrik Lundberg fick veta att en ung tjej avlidit på Siste april revs tre år gamla sår upp. Nu skriver han att det inte hade kunnat ske var som helst.
En tjej, född 1989, miste livet under firandet av Siste april. Jag fylldes av obehag när jag läste det. Dels för kvinnan och hennes familj, dels för att nyheten rev upp ett sår som precis hade börjat läka.
Det var i april för tre år sedan. Jag och min vän, en 23-årig tjej, satt och drömde oss in i framtiden. Om en dryg månad skulle vi ta våra kandidatexamina. Hon skulle bli regissör, jag skulle bli journalist och hylla hennes filmer.
Jag minns att vi satt i min lägenhet i Malmö och pratade om Siste april-firandet i Lund. Jag ville hellre stanna i Malmö. Hon åkte till Lund med våra gemensamma vänner.
Då hade jag ingen aning om att vi aldrig mer skulle ses.
Hon gick från Stadsparken för att köpa sig en falafel. I höjd med Katedralskolan kom två stupfulla killar springande. Den ene knuffade den andre, som i sin tur flög in i min vän. Hon föll handlöst ut på gatan, mitt framför en buss.
Min vän avled direkt. Och drömmarna dog.
Alla skrev och pratade om skuld, brott och straff: De jävlarna skulle sättas dit. Det enda jag ville var att få tillbaka min vän.
Vem som helst förstår att killarna inte menade orsaka hennes död. Vem som helst förstår också att de aldrig hade agerat så om de hade druckit lite mindre.
Parallellt med nyheten om den 20-åriga kvinnans död har en debatt tagit fart. Moderata ungdomsförbundet, Muf, i Lund är kritiska till att Systembolaget är stängt under firandet. De menar att studenterna kan hantera ett öppet Systembolag den Siste April. Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF, hävdar i sin tur så klart motsatsen.
Båda har rätt – och fel. Vi vet inte varför tjejen avled, om hon hade druckit eller inte. Och vi vet inte om killarna som orsakade min väns död hade druckit mer eller mindre med ett öppet Systembolag.
Det enda vi vet är att ingen som firar den Siste april vill att någon ska gå bort.
Debatten blir ett slag i luften. Muf hade säkert gärna sett fri sprit om någon hade sponsrat och UNF vill helst inte att någon ska dricka.
Jag vill ändå klargöra en sak. Det kunde inte ha hänt var som helst. Det var ingen slump att det hände just där och då. Firandet är en av de enskilt största festerna i Sverige. Givetvis medför det säkerhetsrisker.
Folk förfäras säkert över de två dödsfallen, men ytterst få kommer att supa mindre nästa år för det. Jag begär inte heller att folk ska fira nyktert.
Den mänskliga faktorn kommer alltid att finnas där. Alla kan göra fel, ibland fatala sådana. Det enda jag efterfrågar, förutom det sunda förnuft som inte alla alltid har, är höjd säkerhet.
Hade det suttit staket längs Ringvägen, där kvinnan, född 1989, ramlade ner, och avspärrningar längs vägen vid Katedralkyrkan hade två unga kvinnor kanske fortfarande varit i livet.
