Mitt i uppsatshetsen kan det vara skönt med en lugnande paus. Men första maj-demonstrationerna i Bogota är inte som hemma i Skåne.
Via Twitter och Facebook hade vi förstått att ett par olika demonstrationer skulle börja tidigt morgonen den första maj. Förutom partier och fackföreningar skulle ett flertal studentgrupper demonstrera mot de föreslagna reformer gällande en större privatisering av den högre utbildningen. Vi väntade dock till lunchtid innan vi begav oss mot Plaza Bolívar i Bogotás hjärta.
Ett tal pågick när vi kom fram till torget, som nog var lika fyllt av poliser som demonstranter. Vid ett hörn av torget anlände med jämna mellanrum nya demonstrationståg. Folk halvt dansade in på torget och poserade för kamerorna i stil med karnevalståget under Lundakarnevalen. När en joker med en skylt som sa ”I en tid av universell lögn är det en reolutionär handling att säga sanningen” kom tågandes trängde jag mig fram för att fotografera. Jag registrerade att ett flertal av de jag trängde mig förbi var maskerade och såg samtidigt att det på andra sidan stod en grupp svartklädda poliser rustade á la Darth Vader.
När ett gäng unga killar slog loss en stor gatsten och försökte få loss fler letade jag mig bak till min kompis igen. Vi hakade på när stor del av folksamlingen började springa mot andra sidan av torget. Där vi nyligen hade stått rusade en grupp med anarkistflagga in på torget och explosionsartade ljud hördes. Längre bort stod svarta kravallbussar redo, demonstranter fortsatte springa mot torget medan andra sprang därifrån. En äldre man drog med oss än längre bort när sten började kastas och luften fylldes av tårgas. I skydd bakom en byggnad frågade han var vi kom ifrån. Han lyste upp och bad mig skriva ner ”Ekdahl” på ett flygblad. Han hade aldrig lyckats hitta Lisa Ekdahls musik då han inte visste hur det stavades. Samtidigt som vi stod där, kom två poliser fram och bad oss täcka för ansikten för att inte andas in gasen.
När vi vandrade genom centrum i jakt på en buss såg vi den förödelse som demonstranter länmat bakom sig. Klotter, sönderslagna rutor, poliser som kom tågandes med skjöldar fyllda av olika färger. Ett flak med demonstranter fördes bort av polisen.
Bogotaborna tycks dock vara vana för mitt i denna före detta krigszon var försäljare framme igen och plockade fram sina varor, gatorna sopades och nedklottrade butiker rullade upp sina portar. Väl på bussen pustade vi ut och skänkte medlidsamma tankar till de som demonstrerade fredligt. Hoppas att studenternas budskap når fram trots allt och att inte utbildning blir en än större källa till klyfta i ett redan ofattbart ojämlikt samhälle.
