I Lund har jag fyra-fem olika bibiliotek som jag brukar plugga på. De har varit samma mer eller mindre under de fem år jag läst i Lund. En gång tyckte jag att jag var modig när jag en helgdag hängde med en kompis till LTH men gick sedan aldrig mer tillbaks. Jag lärde mig att plugga hemma de dagar då allt annat är stängt.
Med detta i bakhuvudet blir ni kanske inte förvånade över att det tagit mig fem veckors vistelse i Bogotá innan jag vågat mig på att hänga med en kompis till hans universitetsbibliotek. Efter att de flesta intervjuerna är genomförda börjar det bli dags att lägga mer fokus på transkribering. Då det är ett privat universitet bad vakterna oss registrera mig i receptionen innan vi gick in, receptionisten öppnade besöksboken och bad mig om legitimation. Han stirrade på mitt körkort, gav sen ut ett strupljud typ ”sch..sch..” följt av ”fortsätt, por favor, fortsätt” utan att registrera något och vinkade till den undrande vakten att jag fick gå in. Undrar vad de ska göra om de av nån anledning behöver identifiera mig, be alla visa leg tills de hittar den som har ett efternamn omöjligt att uttala?
Just det universitet jag gick till ligger mitt i Bogotás gamla stad i en vacker byggnad. Väl där inne ser det dock ut som vilken institution som helst. Med undantaget att alla har likadana laptops. I stället för fasta allmänna datorer har de laptops till utlåning. På så sätt hindras också obehöriga (typ jag) från att surfa på nätet. För att försäkra sig om att ingen tar med sig en laptop eller bok därifrån måste alla lämna in sina väskor i en garderob innan de går in på biblioteket. Du får bara bära med dig det du behöver. Jag är beredd att förlåta mycket (jag hade min kamera i en plastpåse som regnskydd och blev ombedd att hänga in platspåsen också) då byggnaden är så vacker. Från pation (innergården) skymtar bergen som staden är uppbyggd vid i bakgrunden. Men jag har svårt att komma över att kaffet inte får avnjutas inne i läsesalen. Någon borde tipsa dem om den kollektiva reform som lundabibilioteken gjorde för några år sedan.
Min colombianska kompis tar pluggpaus under helgen men jag som ska ta en efterlängtad semester nästa vecka funderar på att gå dit ändå, har jag väl hittat ett ställe jag trivs på fortsätter jag gärna sitta där. Om de inte vill släppa in mig kan jag kanske försöka med ”Men det är ju jag! Sch..Sch..?”.
