Sedan Lundagård avslöjade hur svartsminkade studenter iscensatt en slavauktion vid en jobbarsittning på Hallands nation har debatten varit högljudd.
Vi träffar studentlivets högsta makthavare för att höra hur de vill arbeta efter debatten, som nått långt utanför Lunds gränser.
Ni träffar många studentlivsaktiva och andra studenter i ert arbete. Vilka reaktioner har ni stött på?
AW: Själva händelsen är alla nog överens om att det var väldigt dumt gjort.
MT: Ja, korkat.
AW: När det gäller debatten kändes det först som en relevant sak att ta upp. Däremot har den spunnit vidare till att Lunds studentliv är rasistiskt. Jag tycker att man missar den viktiga poängen här. Det finns rasism överallt, men jag tror inte att det är rasism som är det stora problemet i Lund. Det borde kanske handlat mer om hur man jobbar ute i organisationerna. Det är så de flesta verkar känna.
I ert pressmeddelande skriver Lus, AF och KK att ni ska sätta er ner för att diskutera hur man kan göra för att detta inte ska hända igen. Vad har ni kommit fram till?
AW: Vi har haft ett möte med rektor Per Eriksson. Vi kom fram till att man behöver en utbildning för engagerade med ledande befattningar. Dels i ledarskap. Det kan i sådana här lägen finnas grupptrycksfaktorer som gör det svårt att sätta ner foten fastän det är rätt sak att göra. Men också hur man implementerar mångfaldsdokument i den löpande verksamheten. I ideella verksamheter är det ofta tidsbrist och dålig kontinuitet. Sedan har vi också bestämt att vi ska cirkulera de mångfaldsdokument som finns för att se över om det finns något som behöver förbättras. Men jag tror att den riktiga utmaningen ligger i att gå från arbetsdokument till handling.
MT: Dels måste vi komma ut till den enskilda studenten med att de alltid kan säga ifrån till en ansvarig på verksamheten när något känns fel. Man har olika preferenser och vi kan inte veta att någon känner sig obekväm om ingen talar om det. Dels måste vi utbilda våra aktiva så att de vet exakt vad de ska göra när det är någon som säger ifrån. Om man säger till, ska man veta att det görs något åt det.
AW: Det är svårt att ge en konkret lösning på detta. Det är en diffus problematik, där man kanske inte alltid är medveten om att saker och ting uppfattas på olika sätt beroende på vem mottagaren är. Man måste göra alla inom organisationerna medvetna om detta genom att utbilda.
Hur utbildar man i det?
HJ: Jag tror att det handlar mycket om att man får en inställning av självreflektion. Det måste komma inifrån den enskilda personen och inte utifrån och uppifrån: ”Nu ska ni tycka såhär.” Tanken är att få folk att tänka innan de handlar.
MT: Det är ett konstant arbete, att man diskuterar saker med sina kolleger och sina ansvariga. Jag tror redan nu att folk har börjat tänka en extra vända. Mellan kuratorerna har vi diskuterat hur vi bemöter folk som kommer till oss för att de känner sig obekväma, och hur vi följer upp det. Vi har kommit fram till att man måste vara väldigt mottaglig och ta det som att ”okej, jag förstår dig, det här är det jag kan göra i dag och det vore bra om vi kunde höras efteråt så får vi se vad vi kan göra efter hand”. Det finns så många olika frågor som folk kan känna sig obekväma inför. Det finns tyvärr inte en lösning.
Har Lunds studentliv problem med mångfalden?
AW: Dels har vi ett problem med att Lunds universitet är relativt homogent. Där har universitetet och studentlivet ett gemensamt ansvar. Det handlar också mycket om bilden folk har av att studera vid Lunds universitet. Exempelvis är det nog många som tänker att AF är frack och punsch, vilket det inte är. Sedan tror jag att det handlar om att engagemanget i Lund, jämfört med andra ställen, oftare handlar om samvaro och tillhörighet. Det gör att det lättare uppkommer situationer där folk känner sig utanför. Det kan vara så att man söker sig till likasinnade, eller utgår från att alla har samma värderingar som en själv. Det skapar lätt situationer där folk blir obetänksamma.
HJ: Universitetet har problem med att bredda rekryteringen av studenter. ”Lunds universitet, det är stort och det är gammalt”, tänker man. ”Inte ska väl jag som är en vanlig lantisunge studera på det här fina lärosätet.” Man har svårt att attrahera sådana därför att de kanske känner sig lite avskräckta av universitetets stordådighet. Men det är definitivt inte studentlivets fel.
Vilket ansvar har studentorganisationerna?
MT: Studentorganisationernas ansvar är att de som kommer till Lund alltid ska välkomnas med öppna armar. Om vi kan bidra med att attrahera fler är det hur bra som helst. Vi ska kunna attrahera människor från olika delar av Sverige, olika delar av världen, med olika bakgrund.
AW: Vilket jag också tycker att vi gör i den utsträckning vi kan. Där finns det också ett ansvar på Lundagård och annan massmedia, hur man faktiskt bevakar Lunds studentliv. Den bevakningen kan jag tycka är ganska olycklig. Det finns väldigt mycket fördomar i dag om att Lund är oerhört gammelkonservativt och att här frodas rasism och det ena och det andra. Det späs på gång på gång, och det tycker jag också att man märker i den här debatten. Det finns många som hakar på och säger ”ja, detta är typiskt Lund, rasismen i Lund, här göttar sig eliten” och sådär. Det är inte så, men det rapporteras ständigt på ett sätt som att det är så. Det är en fördom, som är väldigt svår att göra någonting åt.
MT: Där kan jag säga att jag som är född i Colombia, och inte har ett svenskklingande efternamn, alltid har känt mig välkommen här. Överallt. Att det skulle finnas en strukturell rasism i Lunds studentliv håller jag faktiskt inte med om.
Tror ni att den här händelsen, att man klär ut sig till slavar och anordnar en fejkauktion, skulle kunna inträffa var som helst?
AW: Jag tror att det skulle kunna ha hänt på ganska många ställen, men att Lund är en plats där det också finns personer närvarande som kan reagera på det. En av anledningarna till att det händer i Lund är att Lund har väldigt högt i tak, vilket är positivt men kan leda till att det sker övertramp. Jag tror också att det är så att detta är en mycket orasistisk miljö. Jag kan inte tala för de här personerna, men jag tror inte att det av dem uppfattades som att det var något rasistiskt överhuvudtaget, för att det inte fanns med i beräkningen.
MT: Jag tror också att det blivit en sådan debatt eftersom vi i Lund har högt i tak. Man vågar ta debatten. På många andra ställen kanske man bara hade försökt sopa det under mattan.
AW: Sen tror jag också att debatten har fått fart av just den anledningen att det finns mycket fördomar om Lund och om studentlivet. Det är lätt att ha åsikter om Lunds studentliv och det hjälper till att underblåsa debatten.
