Grattis till redaktörsskapet! Men hur kom det sig att ni sökte från första början?
Ida: För att jag varit på Lundagård länge och känner ett starkt engagemang för tidningen. Men också för att vi skriver om det vi gör. Jag tycker att det är viktigt att man granskar universitetet och studentlivet. Tidningen fyller en funktion som ingen annan gör.
Max: För att jag tycker att det är så fruktansvärt roligt att vara här. Men jag tror inte att jag sökt om jag inte samtidigt hade haft en inneboende tro på att vi kan göra det här väldigt bra. Det ska bli kul att skapa något helt eget, något som man kan vara stolt över.
Jacob: Jag sökte för att jag gillar organisationen. Jag tycker att sättet vi jobbar på är intressant. Att allt kretsar kring en massa ideella förmågor. Det finns så mycket drivkraft och så mycket engagemang som jag vill förvalta och göra jäkligt bra grejer av.
Ida: Och Lundagård är typ världens bästa tidning att vara på. Vi har speciella möjligheter, utan några som helst begränsningar. Vi har inga stora personalkostnader, och kan därmed sätta ambition och ideal högst på agendan.
Vad är er vision för Lundagård?
Ida: Lundagård ska vara bäst på att bevaka studenters frågor både lokalt och nationellt. Det är viktigt att både komma nära den enskilda studenten, men också att vi sätter avtryck i det politiska samtalet.
Jacob: Det ska vara en självklar plats för studenterna att diskutera de frågor som berör dem.
Hur ska ni nå dit?
Ida: Jag tycker att vi har en bra plattform nu. Webben är bra för snabba nyheter, och där är vi redan nyhetsledande i många fall. Webbevakningen innebär också att vi kan lösgöra mer tid och plats till fördjupningar och granskningar i pappret. De senaste två åren har det ägnats mycket tid till en ny design och form och nu får vi chansen att i stället rikta blicken mot innehållet. Och där är det medarbetarnas utveckling som står i fokus.
Jacob: Ja, våra medarbetare är nyckeln. Det är viktigt att få till inbjudande och låga trösklar till tidningen. Och att vi kan erbjuda möjligheter för ideella krafter att utvecklas.
Max: Vi måste också fortsätta att göra en tidning som tar sig själv på allvar. Och som behandlar sina ämnen på det allvar som de förtjänar. Uppdraget är att bevaka intressen för en grupp som är dålig på att göra det själva. Studenter befinner sig alltid i någon form av övergångsstadium på väg mot tiden efter examen. Därför blir Lundagårds arbete ännu viktigare.
I tidigare intervjuer har ni pratat mycket om att ni vill komma närmare läsarna. Hur ska ni lyckas med det?
Ida: Det är en tvådelad utmaning. Lundagård skriver om saker som är viktiga för studenterna, men som kanske inte alltid är uppenbart intressanta i deras vardag. Det tror jag bara att vi kan lösa genom att vara medvetna om problematiken och lyssna på våra läsare. Den andra delen av utmaningen består i att vi skriver för en bred grupp med avseende på ålder, bakgrund, var de bor och vad de pluggar. Det löser vi med att bredda innehållet. Och det gör vi i sin tur genom att genom att bredda gruppen som har en reell påverkan på innehållet. Det vill säga: vi måste bredda rekryteringen till tidningen.
Hur mår Lunds studentliv i dag?
Max: Lunds studentliv är en stor anledning till att jag kom hit från första början. Så vill nog tro att det mår väldigt bra.
Jacob: Studentlivet är ganska brett, men det kan fortfarande växa åt fler håll. Vi har till exempel sett initiativ från Akademiska föreningen med deras fond för ett bredare studentliv.
Ida: Jag tror att vi kan se en trend i att studentlivet blir ännu bättre på att verkligen fånga upp alla som pluggar i Lund. Det har nog skett ett litet uppvaknade när det gäller den saken. Kanske på grund av obligatoriets avskaffande, men kanske även på grund av att det uppstått en del debatt. Det är positivt.
Ni har ju alla skrivit för Lundagård sedan tidigare. Vilka är era personliga favoritknäck?
Jacob: Jag växte väldigt mycket under arbetet med mitt första reportage som handlade om varför ingen röstat i kårvalen. Det är ett viktigt ämne som blev läsvärt trots att det kanske inte direkt skulle intressera läsarna i vanliga fall. Framförallt var det en typisk sådan text där vi arbetade mycket tillsammans och där jag fick hjälpen man behöver för att nå bästa möjliga resultat. Det är det bästa med Lundagård. Att medarbetarna får tid och möjligheten att växa.
Max: Jag har nog ingen favorittext. Snarare är det bästa när man varit väldig delaktigt i ett nummer. Från första mötet till sista och fram tills texterna redigeras in. Då är man stolt. Jag vet nummer som jag har gått hem med till farsan och sagt ”det här måste du läsa”, då har jag själv kanske bara skrivit en notis.
Ida: Det kanske roligaste var när jag skrev en text som placerade en fitta på framsidan. Det visar på hur fria vi kan vara på Lundagård. Men det viktigaste är att jag har varit med och startat upp den internationella webben. Den är viktig för att vi har i uppdrag att nå ut till alla studenter. Och fram tills nu är det en stor grupp studenter som vi inte alls nått på grund av att de inte kan svenska.
