Ett problem som inte bara är stort i Colombia utan i hela Latinamerika är nepotism, eller mer vardagligt svågerpolitik. Det är vanligt att barn till politiker fortsätter på den politiska linjen och att föräldrar använder den politiska makt de har för att bana väg för sina barn (särskilt söner, enligt flera av de jag intervjuat kan kvinnor också ta sig fram via familjen men enligt de som arbetar inom politiken är det mer synligt hur politiker aktivt arbetar fram sina söner). Det riktigt intressanta är att det enligt vissa av de jag intervjuat är den sektor som mest av alla präglas av detta. I Sverige skulle jag tro att det, tvärtom, är den sektor där folk minst av allt skulle våga sig på att hjälpa sina barn fram. Kanske beror det på brist på vänner och bekanta inom partipolitiken men jag har bilden av att det inte ens är särskilt vanligt att barn till politiker går samma väg. Annars är det ju vanligt att barn går i sina föräldrars fotspår vad gäller yrkesval men det är såklart inte samma sak som att aktivt hjälpa dem fram. Skillnaden ligger väl i att det är offentliga personer det handlar om och att förtroende är centralt för att de ska kunna utföra sitt arbete.
Jag antar att detta säger något om hur olika samhällen är. Nepotism är tätt förknippat med korruption vilket också är ett gigantiskt problem i hela Latinamerika. Det anses fult i Latinamerika men samtidigt något som alla tar för givet.
För ungefär fyra år sen satte jag för första gången fot i Argentina (och Sydamerika överhuvudtaget). Presidentvalet närmade sig och ett av de starkaste intrycken jag bar med mig hem var just bristen på socialt kapital. Förtroende för politikerna var obefintligt, ingen av de jag pratade med (statsvetarstudenter) brydde sig ens om hur det skulle gå i valet, de menade att alla var samma skrot och korn, det gjorde ingen skillnad vem som vann. Den känsla av hopplöshet och nästan likgiltighet som de förmedlade berörde mig. Idag, efter lite fler erfarenheter av kontinenten, blir jag mindre förvånad och känner nästan samma hopplöshet när colombianer berättar för mig om hur den inhemska politiken präglas av nepotism.
(För att inte göra det allt för deppigt låter jag inlägget publiceras med en semesterbild från regnskogen i norr.)
