Nyss skärpte Danmark gränsbevakningen. Men den förstärkta tullstyrkan vid Öresundsbron är bara det senaste steget i en utveckling som är djupt oroande, skriver Elina Berg.
Som uttalad Danmarksälskare har jag ofta oroat mig över broderlandets galna påhitt som oftast orsakas av Pia Kjærsgaard och Dansk Folkeparti. Men sällan har jag varit så orolig för Danmark och Öresundsregionen som nu. Idag ställer jag mig frågan: Vad håller de egentligen på med på andra sidan?
Det är snart val i Danmark, vi vet ännu inte riktigt när eftersom det är statsministern som utlyser valen och just nu ligger han och hans parti allt för lågt i mätningarna för att han skulle känna sig bekväm med att hålla val. Lars Løkke Rasmussen har dock fram till hösten på sig och går troligtvis runt och hoppas på en skandal hos motståndarna. Hans egen borgerliga sida haft skandaler så det både räcker och blir över så därför borde det i rättvisans namn dyka upp något riktigt smaskigt hos oppositionen snart.
Under tiden försöker ministrar och partiledare göra sitt bästa för att plocka hem poäng till det egna laget med diverse utspel som alla går längs en väl bevandrad väg inom dansk politik: populistisk främlingsfientlighet. Sådan politik har länge främst sparkat nedåt mot muslimer och invandrare, men idag är det svårt att göra sin politiska röst hörd då alla sparkar på just dessa grupper. I stället har man börjat sparka österut mot Sverige och klimatet har hårdnat även mellan dessa goda grannar.
I utbyte mot Dansk Folkepartis stöd till regeringens försämringar av det dyra systemet med frivillig förtidspensionering vid 60 års ålder, har regeringen bytt till sig populistiska förslag om gränskontroller till och från Sverige och Tyskland. Lägg sedan till DSB First skumraskaffärer med Öresundstrafiken som bäddar för minskad tillit till Danmark och danska företag. För att inte tala om ökad osäkerhet för alla Öresundspendlare som redan idag lider av kollektivtrafikens ständiga förseningar.
Jag tror verkligen på att Öresundsintegration är något som gynnar både svenska och danska sidan så väl som Öresundsregionen i sin helhet. Och jag tror att ökad integration sker med utbyte, att man lär känna varandra tillexempel genom att studera på andra sidan sundet. Men mycket tyder på att det går utför på den fronten.
En av de stora spikarna i kistan för Öresundsintegrationen var förslag på studieavgifter för svenska studenter. I och för sig är det bara ytterligare ett steg på samma väg som Sverige nu vandrar med studieavgifter för studenter utanför EU och EES, men sällan har det gått så fort. Att Öresundsuniversitetet har fått mycket mindre bidrag och fått chockbanta ner sin verksamhet tyder inte heller på något intresse för Öresundsintegration hos lärosätena.
Tråkigt nog vänder man sig till Kina istället, och inte ens tillsammans. Jag antar att gräset är grönare och att konkurrens alltid är coolare än samarbete.
Det är en tråkig väg vi är inne på och det är dags för lärosätena ta ett större ansvar för Öresundsintegrationen. Det behövs skärpning i leden för att hjälpa till att motverka danska politikers populistiska förslag genom att samarbeta istället för att konkurrera.
Synergieffekter fås genom att göra regionen till en av världens bästa utbildningsregioner. Inte genom att tyst se på när murar sakta byggs upp över sundet.
