Det saknas tusentals soldater i Sveriges armé. Försvarsmakten tvingas nu ta till nya medel i jakten på yrkessoldater och lockar med löften om att jobbet som soldat ska gå att varva med universitetsstudier. Lundagård har träffat en soldat som tillbringat sena kvällar i tältet i Afghanistan ensam vaken med böckerna.
Det är en sen decemberkväll i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. I det svenska militärlägret har soldaterna kommit tillbaka från dagens uppdrag. Utrustningen har gjorts i ordning inför morgondagen och soldaterna drar sig tillbaka till de stora gröna tält som är deras tillfälliga hem. Några går till gymmet, andra ringer hem. För Martin Aringer fortsätter arbetsdagen. Han sätter sig i tältet med en bunt akademiska artiklar och en kompletteringsuppgift som måste bli klar. Ibland sitter han uppe och skriver hela natten, beroende på vad jobbet kräver av honom dagen efter. Hans kollegor undrar hur han orkar.
– Visst var jag trött, men jag ville ha en alternativ karriärväg. Om jag vaknar en dag och känner mig färdig som soldat vill jag inte vara strandad i det militära, säger han när Lundagård träffar honom på P7 Revingehed, regementet några mil utanför Lund.
Martin Aringer är nämligen inte bara soldat. I juni 2011 tog han en kandidatexamen i freds- och konfliktvetenskap vid Lunds universitet, där han också har läst underrättelseanalys. Han är anställd vid Revingehed, ett av de regement i Sverige som numera lockar till sig nya soldater med löfte om att ett jobb lätt ska gå att kombinera med studier vid universitetet. Den satsningen fanns inte när Martin Aringer började plugga.
Försvarsmaktens projekt tog sin början för ett år sedan, när värnplikten avskaffades och de började anställa alla sina soldater. Att få folk att söka sig till det militära har sedan dess visat sig svårt. Rapporter visar att Sveriges försvar i dag saknar 3 000 soldater och om två år kommer det handla om en brist på närmare 5 000. Nu hoppas Försvarsmakten att möjlighet till vidareutbildning ska få fler att prova yrket som soldat.
Eftersom jobbet är så fysiskt krävande räknar Försvarsmakten med att en anställd kan vara soldat på heltid i ungefär åtta år.
Enligt Jan Pålsson, regementschef på Revingehed, handlar öppenheten mot akademin också om att ta ansvar för de anställdas tid efter det militära.
– Vi vill ge dem möjlighet till ett annat jobb. Det är omöjligt att vara soldat tills man är 65 år, så soldaterna måste anpassa sig till ett jobb utanför vår verksamhet, säger han.
Försvarsmakten hoppas att soldaterna ska läsa ämnen som de kan använda i arbetet. Det kunde till exempel handla om historia eller religion, som kan komma till nytta under utlandsuppdrag. Men vilka ämnen soldaterna ska få studera finns det ännu inga riktlinjer för. Hur mycket stöd någon som vill studera till exempel konstvetenskap kan räkna med finns det inget svar på.
– Att plugga något de har nytta av i arbetet som soldat är en dimension, en annan är att vi ska förbereda dem för ett annat yrke. Var gränsen går har jag inget svar på, säger Jan Pålsson.
Han poängterar att ingenting är riktigt färdigt ännu. Regementet för samtal med Lunds universitet, men inga kontrakt om samarbete är skrivna.
– Försvarsmakten jobbar med det här centralt för hela Sverige, så vi måste hålla jämna steg med dem. Just nu söker vi information, intervjuar soldater och tittar på hur andra länder gör, säger han.
Regementets mål är bland annat att erbjuda soldaterna kontaktpersoner på Lunds universitet, och att vara mer flexibla när det gäller arbetstider än vad traditionell militär disciplin tillåter. De vill kunna ge soldaten ledigt för tentor eller föreläsningar när denne behöver det.
Nyanställda kan dock inte vänta sig något stöd för sina studier. Fördelarna ska börja gälla när soldaten arbetat i fyra till sex år hos Försvarsmakten. Hur mycket tid de anställda ska få för sina studier är inte heller klart, men någonstans går enligt Jan Pålsson en gräns.
– De är ju anställda för att tränas till soldater. Det är inte sannolikt att vi kan ge soldaterna tre års heltidsstudier, det får de göra på sin fritid, säger han.
Vissa utbildningar kan regementet dock tänka sig att erbjuda sina anställda på arbetstid. Det skulle då röra sig om att till exempel ta C-körkort eller utbilda sig till väktare, kunskaper som soldaterna har nytta av också i militären.
När martin aringer hade gått i uniform i tre år kände han att det var dags för någonting annat. Han tog en paus från sitt jobb som soldat för att plugga, för att få nya infallsvinklar både för jobbets och sin egen skull. Han hade sett krig, och ville veta vad som händer när bomberna slutat falla och soldaterna åkt hem. Dessutom hade han vänner utanför det militära som redan var färdiga med sina studier, och han kände att han låg efter. Men främst är studierna en reservplan för framtiden. Att få byta bort den militära disciplinen mot Lunds studentliv upplevde Martin Aringer som en lättnad. Trots att han nu är färdig har han kvar sitt studentkort och tycker fortfarande det är skönt att åka in och gå på nation och spex för att koppla bort det militära.
B- och c-uppsatserna som Martin Aringer har skrivit i freds- och konfliktvetenskap har båda anknytning till Försvarsmakten. De handlar om hur synen på den svenska soldaten har förändrats genom åren och om krig som utkämpas med illegala vapen. I ämnet underrättelseanalys har han skrivit om svenska soldater som bloggar, och vilken säkerhetsrisk det kan innebära.
– Killarna som skrev bloggen jag granskade ville inget illa, men de skrev om hur långt den svenska militärens utrustning kan se i mörker och exakt vilka fordon vi använder. Det är ju guld för den som vill veta sådant i syfte att sabotera. Det värsta man kan tänka sig är att någon blir skadad på grund av en blogg, säger han.
Efter att ha levt studentliv i två år började Martin Aringer längta tillbaka till uniformen. Dessutom var det ett sätt att slippa ta CSN hela vägen upp till sin kandidatexamen. Det senaste året har han därför pluggat och jobbat som soldat samtidigt. Att studierna inte fick gå ut över jobbet var Martin Aringer och hans chefer överens om – arbetet kommer alltid först.
Trots att Försvarsmaktens satsning mot akademin inte hade kommit igång när Martin Aringer började plugga var hans närmaste chefer måna om att hjälpa honom att få kombinationen att fungera. När han hade obligatorisk undervisning i Lund var det nästan aldrig några problem att få gå ifrån jobbet tidigare.
– Jag vet inte hur många seminarier jag hade missat om jag inte fått så mycket stöd, säger han.
Att lägga om schemat hemma på regementet är en sak, att få ihop studier med arbete i en krigszon en annan. I december förra året åkte Martin Aringer till Afghanistan, på sitt tredje utlandsuppdrag som soldat.
– Det kändes tydligt att situationen hade förändrats. Det var mer hotfullt än innan. Under tidigare uppdrag hade vi burit kepsar i stället för hjälmar och pratat mycket med civilbefolkningen. Den här gången hade vi andra uppgifter, där risken för konfrontation med motståndare var mycket större.
Trots den ökade våldsamheten klarade Martin Aringer av sina studier. Han beskriver den svenska basen som ett miniatyrsamhälle. Kanske primitivt för den ovane, men lyxigt för soldaterna. De sov 20 personer i varje tält, vid foten av Hindu Kushberget som tornar upp sig som en vägg vid den svenskan basen. Det var i dessa tält Martin Aringer låg och läste på nätterna. Men ibland fick studierna ge vika för arbetet:
– En dag skrev jag ut papper från min kurs inne på kontoret för att ta med ut på ett uppdrag i öknen. Men där fanns det inte tid för plugg. Vi fick använda pappren till att tända eld på kvällen istället, säger han.
