Det hör till att varje nytt redaktörskap i sin första ledare förklarar att det hör till att varje nytt redaktörskap i sin första ledare ryter ut vad för slags riktlinje redaktörskapet ämnar att ha under dess ledning.
För er som för första gången fått denna tidning i brevinkastet kan det vara värt att förklara att vi är till för just dig. Sedan 1920 har Lundagård alltid stått på den students sida vars intresse kommer i kläm eller glöms bort i universitetslunds stora maskineri. Ur universitetets, kårernas, föreningarnas och nationernas värld (tappade du som novisch bort dig här så har vi längre fram vigt 16 sidor bara för dig) ämnar vi att plocka ut det viktigaste, intressantaste och roligaste för dig som läsare.
Våra verktyg för att göra detta är drygt 70 medarbetare (med tillhörande fikabudget) som gör det här och ytterligare åtta nummer per år, som sen skickas till alla studenter och anställda vid Lunds universitet. Lägg där till en hemsida som uppdateras dagligen med de snabba, mobilskärmsvänliga nyheterna.
Våra ägare är Lunds universitet studentkårer (LUS) som dock högaktligen tvingas acceptera att de inte får lägga sig i det vi skriver. Detta är en självrannsakande konstruktion för studentlivet, som är vacker när den fungerar.
Ni som varit i Lund tillräckligt länge för att gnälla över SoL-caféets kaffeprisinflation vet nog redan var ni har Lundagård. Vår förhoppning är dock att ni i framtiden ska bläddra i en tidning som utvecklas till att vara bredare men också vassare, roligare men samtidigt smartare, kaxigare men också mer ödmjuk.
På det stora hela har vi en frihet som studenttidning som vi ämnar utnyttja. Under vårt tak samlar vi en enorm potential av tidningsmakare vars ungdomliga naiva nyfikenhet är deras främsta vapen. Kanske kommer vi någon gång ta ett snedsteg eller få en smäll, men nu när vi väl har tagit oss till den här festen vore det synd att lämna utan att våga bjuda upp även de hetaste ämnena till dans.
Ibland anklagar arga röster Lundagård för att vara sensationslysten och för att ha en dold agenda. Och kanske stämmer det med undantaget för ”dold”. Trots att vi älskar det mesta med studentlivet, så är det med de skeptiska sensorerna påslagna som vi ser på det som händer runt omkring. Det är vår uppgift. Men faktum är att vi inte kräver något annat än vad vi själva försöker stå för. Transparens och fördomsfri öppenhet är i grunden det som vi utmanar andra att leva upp till. Inte mycket begärt, eller hur?
I detta nummer skriver vi bland annat om hotet för vissa utbildningars fortsatta existens (olyckligt), pratar tentaplugg mellan militäruppdrag (sprängstoff) och blickar över sundet mot en intressant 40-åring i omvandling (resekostnader!). Välkomna till Sveriges äldsta, och troligen bästa, studenttidning.
Max Jedeur-Palmgren
Biträdande redaktör
