Studentlivet erbjuder flera möjligheter till livslång vänskap, men för alla är det inte nollningen som löser knutarna. Webbens novischredaktör, Edvard de Fine Licht, ger dig tipsen du behöver.
Det har sagts förut, men det tål att sägas igen: Lund är ingen sommarstad. Under terminsuppehållet har jag egentligen bara spenderat ungefär två veckor här – men det räcker.
Varje morgon har jag vaknat upp på mitt korridorsrum med känslan av att mänskligheten har gått under, och att de enda överlevande är jag och några kinesiska utbytesstudenter. Att vandra ensam mellan Spartas grågröna betongbyggnader är nästan obehagligt, och kanske håller det eremitliknande livet på att göra mig lite galen.
Ibland, när jag sitter ensam på mitt rum, tycker jag mig höra att någon rör sig i korridoren utanför – men när jag överlycklig slår upp dörren är det aldrig någon där.
Så när nu de klassiska tecknen på att terminen närmar sig börjar dyka upp, sjunker jag ner på knä, sträcker upp händerna i luften, och hulkar fram tysta glädjetårar. Det känns som att jag har överlevt någon slags katastrof. Mitt hjärta slår ett extra slag varje gång jag ser någon i färgglad overall. Med glädje ropar jag hjälpsamma instruktioner till nyanlända hyresgäster som högröda i ansiktet kånkar upp sina nyköpta Ikea-madrasser i Spartas trapphus. Och när jag känner mig nere behöver jag bara plocka fram CSN:s studieförsäkransbrev, som jag har läst så många gånger att jag tappat räkningen.
Så till alla novischer och återvändare: Tack som fan för att ni ville komma! Den här staden behöver er.
Nu när ni är här ska jag göra allt för att få er att stanna, det ska ni ha klart för er. Jag vet precis vad som får er att dra härifrån – det finns nämligen en brännande fråga som alla nyanlända novischer oroar sig för: vänner. Eller rättare sagt eventuell avsaknad av dessa.
Jag vet, jag vet, när en grupp människor under konstant fylla spenderar en vecka tillsammans utklädda som pirater brukar de flesta sociala knutar lösas upp, men nollning är av flera tänkbara orsaker inte för alla. Därför har jag konstruerat en liten lista med åtgärder till alla er som vill lära känna nytt folk.
– Engagera dig. En no-brainer. Lund är nästan översvämmat av möjligheter att engagera sig, allt från nationer och kårer till korpfotboll och studenttidningar (host host). Det känns som att nästintill varje student sitter i styrelsen för någon obskyr liten förening.
– Skapa en egen förening. Om ditt intresse mot förmodan inte skulle finnas representerat, skapa en egen förening. Du kommer aldrig att få ett bättre läge att med likasinnade bejaka ditt smala intresse för korgflätning eller din besatthet av fransk 50-talsfilm än när du befinner dig i Lund. Några tyckte till exempel att det fanns för lite wakeboarding i staden. Ett par år senare har Lund haft två wakeboard-festivaler.
– Nya gemenskaper. När du anländer som student i Lund blir du nästan automatiskt medlem i ett par nya gemenskaper. Förutom det nästan obligatoriska medlemskapet i nation och kår får du en ny klass och nya grannar. Om du bor i korridor kommer du med stor sannolikhet att få dela kök med till en början helt okända människor. 
Alla dessa gemenskaper bjuder på tillfällen att lära känna nytt folk. Ofta går det av sig själv – men ibland krävs det lite företagsamhet från din sida. Ordna klassträff, korridorsfest eller sittning med vag motivation, så får du garanterat ruljangs på din Facebook-profils vänförfrågningar.
– Lös Lunds bostadskris. Nej, det är tamigtusan inte ditt ansvar, men du skulle garanterat bli bästis med ungefär 700 nyanlända utländska studenter
