Med kondomen som vapendragare

- in Krönikor, Studentlivskrönika

En marknad för alla att finna sin plats, och en tradition som inte behöver sluta efter novischtiden. Det tycker Maria Rosén om Hälsningsgillet. 

Det var trängsel överallt. Jag såg mig nervöst omkring vid bordet som var fullproppat av tygkassar och tidningar och insåg sanningen: mina kompisar var borta i folkmassan. Just när nervositeten knep till i magen kom en glad kille och gav mig en banan med en fastklistrad kondom.

För fyra år sedan var jag på mitt allra första hälsningsgille. Tillsammans hade jag och mina nya kursare tagit oss ner till en AF-borg som sjöd av musik och entusiasm. Överallt var studenter som brann för sin nation eller sin förening och ville tända intressegnistor och ge oss block och pennor.

Under en eftermiddag låg hela studentlund under ett och samma tak, och vi novischer tittade på med tennisbollsstora ögon. På kvällen kom vi hem till korridorer och lägenheter, svettiga och med armkramp efter att ha burit runt på femtio block, sadelskydd och tidningar hela dagen. Då insåg jag att det var dags att lägga till ”skriva in mig på ett gym” på att-göra-listan.

Fyra år senare har jag ännu inte skrivit in mig på något gym. Men nu jädrar ska det bli av! I dag börjar mitt nya liv med svettband och träningslinne. Däremot har jag gått på vartenda hälsningsgille sedan min novischtid. I fredags knallade jag och min kursare än en gång den välbekanta vägen ner mot AF-borgen, och orkesterns toner hördes på avstånd. Trots att kassarna väger mindre nu än förr älskar jag stämningen, känslan av ny termin. Ring ut det gamla, och ring in det nya.

Jag frågar mig om det är tillåtet att vara på hälsningsgillet när man har tagit magisterexamen. Man har ju förmodligen slutat att vara lovande novisch då? Är det typ som när fyrtioåringar går på 18-årsklubb och försöker skråla med i ”So I called my friend Johnny”?

Det är september 2021, jag är 35 år och jag och min man har åkt till banken för lånemöte inför radhusköpet. Magen kurrar, så jag plockar lättat upp en banan som jag hittar i väskan. Jag missar att det är bananen från det traditionella besöket på hälsningsgillet, med en fastklistrad kondom . . .