Lunds universitet kom förhållandevis lindrigt undan i budgeten. Är det för att man som student vid Lunds universitet kan förvänta sig att ett lärosäte har lite fördelar av att den forne förvaltningschefen är statsekreterare vid utbildningsdepartementet?
– Nänä. Så är det givetvis inte. Alla våra beräkningar och beslut på utbildningsdepartementet är så gediget genomarbetade att det faktum att jag har jobbat på Lunds universitet tidigare inte har något med saken att göra.
– Att budgetpropositionen presenteras i pelarsalen på Lund universitet har inte heller något med mig att göra som vissa verkar tro. Så var det redan långt innan jag blev statssekreterare eller ens förvaltningschef.
När man lyssnar på dig får man intrycket av att vi har en besvärande bredd på vår högre utbildning som står i vägen för kvalitet.
– Ja, men så är det också. Det har gjorts stora investeringar där bredd-
andet varit huvudmålet. Kvaliteten har ibland kommit i andra hand. Om vill vi säkerställa den så krävs det en del omfördelningar av resurser framöver för att anpassa högskolan till samhällets behov.
Något 50-procentsmål talas det alltså inte längre om på utbildningsdepartementet?
– Nä, men det har det aldrig riktigt gjort heller. Den målsättningen regeringen istället jobbar efter är EU:s mål, som säger att 40 procent av varje årskull ska ha fullföljt en högre utbildning. Där är ambitionen att också ligga i överkant, medan stora delar av de europeiska länderna snarare ligger en bit under.
Vid presentationen av budgeten talades det om att högskolorna om ett par år kommer att ha 20 000 till 30 000 färre studenter, och kritiska röster sade sedan att det kommer att bli svårare för studenter att komma in på sin drömutbildning.
– Men då har man förstått det fel. Den stora anledningen till omfördelningen är förändringarna i demografin. De allra flesta på högskolorna är studenter i åldersspannet 19–24, och vi har nästan passerat puckeln av de stora årskullarna inom detta spann. Om ett par år kommer vi ha en 20-procentig nedgång av underlaget av de som främst studerar vid högskolor, och det kommer vara lärosätenas stora utmaning att anpassa sig efter dessa nya förutsättningar. Minskningen av antalet platser minskas inte i samma utsträckning, så det kommer tvärtom att vara lättare för den enskilde studenten.
– Man ska inte glömma att 10 000 av de platserna som ska försvinna var en konjunktursberoende och temporär insats på högskolorna. Den var hela tiden tänkt som temporär, och det har alltid varit väldigt tydligt.
Tvärtemot regeringens prognoser anser rektorerna Eva Åkesson och Per Eriksson att Lunds universitet har kapacitet att expandera med flera tusen platser i framtiden. Hur kan det vara så olika bedömningar?
– Huvudavsikten kan aldrig vara att fylla lärosätenas platser. Lunds universitet klarar sig väldigt bra med den här budgeten, och får också flera nya platser i och med de satsningarna som görs på civilingenjörer, lärare och utbildningar som är kopplade till vården.
– De 50 extra civilingenjörsplatserna kanske inte är i paritet med Chalmers eller KTH, som universitet hade önskat sig. Men jämfört med till exempel Linköpings universitet är det en väldigt bra budget för Lunds universitet.
Det är uppenbart att regeringen vill ha färre lärosäten. Hur ska man kunna dra ner på detta utan att det påverkar den geografiska bredden inom svensk högre utbildning?
– Man får komma ihåg att färre lärosäten inte nödvändigtvis behöver betyda en mindre utbredning av utbildningsplatser. Att ha en egen förvaltning är oerhört kostsamt och inte alltid det mest effektiva. Sammanslagningar som den i Kalmar och Växjö till Linnéuniversitetet är ett bra exempel där det har fungerat bra.
Även om man från ert håll har svårt att styra sammanslagningar, så måste ni ändå ha funderat på potentiella scenarier för de olika lärosätena. Vilka förändringar ser ni framför er för oss här nere i Skåne?
– Alltså, Malmö högskola är speciellt i det hänseende att de är stora och samtidigt lyckas ha ett högt söktryck med förstahandssökande. Inte lika bra som Lunds universitet kanske, men väldigt bra jämfört med andra högskolor. Kristianstad högskola däremot kommer nog att tvingas att fundera över vad de ska göra i framtiden.
På tal om framtiden. Om vi blickar framåt, vad är de stora glädjeämnena respektive orosmomenten för de svenska högskolorna?
– Det är att vi totalt sett ser att riskerna ökar för lärosätena. Och detta kommer att slå hårt med de kraftigt minskande ungdomskullarna, framförallt mot de små högskolorna. Sen kan den framtida, hårdare, prövningen av examenstillstånd också drabba de lärosäten med inrikting på specifika ämnen, ifall de skulle komma att bli av med tillståndet.
– Ljuspunkterna i framtiden är trots allt att högskolorna och universiteten har det väldigt bra ekonomiskt och står väl rustade inför framtiden.
max jedeur-palmgren
