Just nu har jag 100 sidor som ska läsas på 2 dagar. Texter med meningar som: ”I vilken utsträckning kan det liberativa samtalet sägas utgöra ett uttryck för en historiskt grundad kontinuitet som idé och hur skall vi betrakta statusen hos det deliberativa samtalet som förslag till central verksamhetsform mot bakgrund av tidigare svensk utbildningspolitisk ambition att via skola fostra till demokrati”. Och ”Medvetandet framträder i erfarenheten som förmågan att respondera på aktuella stimulin på basis av antecipering av möjliga konsekvenser, för att kunna kontrollera den typ av följder som kan inträffa”.
Ja ni fattar om man är lite stressad. Och jag tycker det är synd med den här tidspressen. Jag vill LÄRA mig, utvecklas, få ett nyt tänk och ett utvecklat språk (ja kanske inte prata som meningarna ovan men ändå utveckla det en aning) och då måste man ju ha lite tid att fördjupa sig. Men det kanske bara är min hjärna som är seg, man kanske förväntas klara förstå allt om man sitter i två dagar. Och om man inte har en 11-månaders son som struntar fullständigt i att man vill sätta sig och läsa lite.
