I morse hade vi seminarium kl. 9. Det var stor skillnad att ta tåget då mot lunchtid som jag vanligast åker. Alldeles tyst och sömniga människor som på sin höjd prasslade lite med tidningen, inga jobbiga technolåtar på högsta volym på Ipad:en som resten av passagerarna måste lyssna på också. Väl i Lund var det dimmigt och slött, inga affärer öppna och människor som tyst och målmedvetet tar sig fram till, i de flesta fall, sin föreläsningssal. Skönt, jag önskar vi hade fler aktiviteter på morgonen, nu är det nästan jämt efter lunch och folk är helt speedade.
Hur som helst, upplägget på pedagogiken som vi ju läser nu är typ: Man ska läsa en himla massa akademisk text ur en given bok. Sen ska man få en liten ledig lektion/föreläsning om ämnet i fråga. Sen träffas grupperna och diskuterar och dividerar sinsemellan och sen har man ett seminarie, läraren och ett gäng grupper. Då diskuterar vi tillsammans, några mer, några mindre. Det är allt från anekdoter (som jag brukar dra, jag sa ju att jag skulle vara en sån där gammal som bara och JAG och JAG) till olika tankar man har. Intressant, men lär jag mig något? Nej, det känns inte så. Det gör jag däremot när jag sitter och råläser. Det är riktigt intressant, jag hade velat göra det hela dagarna och sen fråga en expert om det jag undrar över, men så fungerar inte riktigt pedagogiken idag. Vi ska ha deliberativa samtal, och älta och vända och vrida och vara toleranta mot varandra, vilket är fint tycker jag fast jag vill känna mig DUKTIG och att jag utvecklas. Men, det finns inga svar, det finns inga rätt, inga fel (verkar det som). Herregud, hur ska det gå på min tenta egentligen? Jag måste plugga in lite akademiska ord så jag låter helt proffsig sen när den ska lämnas in…
