Med yttrandefriheten i fokus och Lars Vilks som dragplåster lockade årets JiA-debatt sina åhörare. Gränsdragningsproblematik och ansvarsfrågor aktualiserades under kvällen.
– Att kritik av islam inte får föras i konsten är anmärkningsvärt, sade Lars Vilks.
När årets JiA-debatt gick av stapeln var det hand i hand med ett stort säkerhetspådrag. Anledningen till det var att en av deltagarna i paneldebatten, den omskrivna konceptkonstnären Lars Vilks, numera står under ständig säkerhetsbevakning. Trots den rigorösa säkerheten som fanns inleddes debatten lättsamt av att Lars Vilks fotograferade både publiken och sina meddebattörer.
Problematiska konsekvenser
Moderatorn, tillika Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan, inledde kvällen med en kort resumé av situationen rörande Mohammedkarikatyrerna och Vilks rondellhundar.
– De konsekvenser som följer i kölvattnet av ett yttrande är också en viktig dimension av problematiken, sade justitieombudsman Hans-Gunnar Axberger.
En annan paneldeltagare, Paulina Neuding, utbildad jurist och chefredaktör för Magasinet Neo, inflikade att hon var en av dem som faktiskt publicerade Lars Vilks rondellhund i tidningen, något som väckte uppmärksamhet.
– Det är viktigt att sätta in yttrandet i en kontext för att avgöra huruvida en kränkning kan anses föreligga, fortsatte Hans-Gunnar Axberger.
Nästa föremål för inskränkning
”Vem tar ansvar för alla andras säkerhetssituation?” frågade Heidi Avellan panelen, med anledning av de säkerhetsåtgärder som följer med Vilks.
Journalistförbundets ordförande Ulrika Widsell, ville främst poängtera faran som uppstår om man begränsar yttrandefriheten, ”för vad blir då nästa frihet som är föremål för inskränkning?”
Som Vilks vidare kommenterade är det olyckligt att ”man får leva i en värld som ser ut på det här viset, där följderna av yttrandefriheten blir dygnet-runt bevakning, som påverkar tredje man.”
Innan debatten började så fick Lundagård en pratstund med Vilks.
– Det är viktigt att man försvarar yttrandefriheten, för de inskränkningar som idag finns kan vara farliga, sade Vilks och fortsatte:
– Inskränkningarna kan skada dig själv, och leda till självcensur. Det är också en spridd uppfattning att man får yttra sig, men att det kan vara onödigt. Att det ibland är bättre om man inte gör det. Frågan är vad som vinner på att agera så? Det är inte det demokratiska samhället, avslutar Vilks.
Hedvig Areskoug
