Första torsdagen i november inträffar något som en teknologstudent med musikintresse inte vill missa, Sångarstriden. I över 40 år har traditionen hållits vid liv och Lundagård har träffat Hanna Lilja från I- sektionen, som äntrar scenen för tredje gången.
Hanna är rutinerad i kampen. Hon är en av dem som var med första gången som I-sektionen ställde upp för tre år sedan.
– Förutom Sångarstriden så har jag varit aktiv i Jesperspexet och showen på karnevalen så lite erfarenhet har jag att luta mig mot, säger Hanna och fortsätter:
– Men det viktiga är att alla får vara med och prova på att stå på scen. Sen är det klart att kvaliteten kan variera. En del sektioner har en kör året runt så då är det av naturliga skäl mer samspelta.
– Fast I-sektionen har hittills kommit sist och näst sist så vi satsar mest på att bli bättre. Då får vi dessutom lämna ifrån oss jumbopriset, som är någon form av gosedjur, fortsätter Hanna.
För den som inte vet, vad är det ni tävlar i?
– Det finns tre grenar. I Obligatoriet ska en snapsvisa samt en körsång sjungas, gammal som ny. Utöver det så ska även en tolvminuters lång teatershow
, det fria programmet, framföras, berättar Hanna.
– Jag har tidigare varit med i Obligatoriet de andra åren, men i år är jag med i det fria programmet. I den kategorin så har huvudrollsinnehavarna fått skriva sina texter själva, medan manusgruppen sköter det övergripande arrangemanget. Det är inte bara vi som står på scen som är aktiva för att förverkliga Sångarstriden utan det finns ett gäng andra som hjälper till med smink, kostymer och liknande, fortsätter Hanna.
Domarna utgörs av gamla inspektorer från de olika sektionerna. Men att vara bäst betyder inte mest.
– Förra året ska mutning av domare ha förekommit, vilket kanske kan bli aktuellt även i år, även om jag inte själv har sett det.
Hur firar ni en eventuell vinst?
– Det blir fest efteråt för alla och sen får vinnaren en träskofiol som de ska försöka att lära sig att spela på till nästa år.
