Teknologkåren bjöd under torsdagen på sin 45.e sångarstrid. Med sång och teater avhandlades studentlivets klyschor ännu en gång. Anita Hansen förvånas över teknikstudenternas goda musiksmak och gick hem nynnandes.
Konferenciererna hade sina bästa kläder och familjer hade rest långväga, när det var dags för LTH.s samtliga sektioner att duellera i kreativitet. Kursare och kamrater höll stämningen på max med spontana utrop och öronbedövande jubel.
Programmets första del bestod av Obligatoriet, för att sedan följas av det Fria programmet fyllt av spex. Nytt för i år var att en person som studerar sociala medier, hade som uppgift att twittra om spektaklet.
Sångnummerna var överlag på förvånansvärt hög nivå. Även om det kunde bli tröttsamt att lyssna på konstaterandet att studenter är fattiga, klagovisor om bostadsbrist samt fylleromantik. ”We are engineers, we can demolish 40 beers.” Om man verkligen dricker så mycket som det sjungs, får vi kalla in akut AA-möte på borgen.
Domarna gav poäng 1- 10 efter varje nummer. I sann teknisk anda fick vissa bidrag betyget en liggande åtta, det matematiska tecknet för oändlighet. Den innovativa bedömningen kan liknas vid att få G+ på en tenta. Det är bra men inte riktigt så bra.
Någon direkt roastning sinsemellan sektionerna märktes inte av, även om Chalmers i Göteborg nämndes i mindre positiva ordalag. Däremot roastade konferenciéerna deltagarna med presentationer i stil med: ”Detta är en sektion som lockar många kvinnor. Men jag är inte avundsjuk, kemi är ändå bara en låtsasvetenskap.” Kemispexets kvinnliga deltagare uppgick till hälften.
I spexdelen levde scenen upp när musikinstrument och teaterrekvisita plockades fram. Med anspelningar till exempelvis Astrid Lindgrens sagor, fabler och LTH:s historia laddade sektionerna inför ännu ett domarutslag.
Juryns kriterier var musikalisk skicklighet, historiens fyndighet och konstnärlig förmåga. Om jag ska bedöma utifrån deras kriterier, blir det övergripande betyget en åtta på sniskan. För att vara ett amatörframträdande var Sångarstriden 2011 engagerad och underhållande, med tidvisa toppar i sång, fyndighet och scennärvaro.
Tramsfaktorn, som anses vara det spexets viktigaste egenskap, får däremot en 10:a.
Missa inte Jens Hunts film på det vinnande bidraget
