På psykologin ingår det att göra några så kallade ”övningar” vilket i dag innebar att vi blev indelade i fyra grupper och skulle göra några olika undersökningar. I vår grupp som bestod av tre killar och tre tjejer (sensation eftersom det går ca 5 tjejer på en kille i klassen ungefär) skulle vi gå runt och visa bilder på olika två personer samtidigt som vi rabblade adjektiv i först positiv – negativ ordning för att sen göra det omvända, dvs börja med de mest negativa egenskaperna. Utifrån detta skulle vi då undersöka om första intrycket påverkas av i vilken ordning man rabblar de olika adjektiven.
Stackars försökspersoner. Där gick de i sin stilla värld på väg till en föreläsning eller bara för att ta en kopp kaffe, så kommer vi, 6 pers stegandes med pärm och block och pennor och bestämda miner och barskt undrade om de kunde tänka sig att medverka i vårt lilla experiment. De vågade ju inte annat än säga ja. Mitt i alltihop var vi tvungna att distrahera dem medan vi väntade på att de skulle glömma bort intrycket de fått av den första personen vi visade. Stackars stackars dem, när vi 6 bara jaha och hur gammal är du och vad pluggar du och och vart kommer du från? Flera av dem undrade halvviskande och med flackande blick om vi var klara men nej det var vi ju inte för de var ju tvungna att bedöma trevligheten på person B också.
Nästa gång gör vi inte så. Nästa gång delar vi upp arbetsuppgifterna och frågar två och två. Tycker vi iallafall. Så om någon som vi har attackerat idag läser detta så ber jag så hemskt mycket om ursäkt å gruppens vägnar. Tur att man ska bli beteendevetare så man lär sig hur man ska bete sig.
