Efter att länge ha följt den utbildningspolitiska debatten, skjuter Elisabeth Gehrke vitt och brett i en kvalitetsutvärdering av debattörerna. Men hon gör det under strukturerade former, och följer kursplanen till punkt och pricka.
När jag lämnande mitt uppdrag på Lunds universitets studentkårer så förutspådde ”Q” i denna blaska att jag skulle bli bitter. Bitter på vad framgick inte, men tydligen är detta ett tillstånd som drabbar alla kårpensionärer.
För all del, kanske har jag blivit bitter i ett avseende. Isåfall är det för att debatten om högre utbildning ibland når töntigt låga nivåer. Det är möjligt att jag är en alltför krävande varelse. Kanske är kvalitet i samhällsdebatten är ett alltför svårt krav ett uppnå i twitter-eran?
Men precis som vår kära utbildningsminister säger ”Att ställa krav är att bry sig”. Och vilket bättre sätt att ställa krav än genom en kvalitetsutvärdering? För att vara pedagogisk i mina krav så har jag lånat rubriker ifrån allas våra kära kursplaner.
Mål
Det är alltid någon enorm, och mer eller mindre efterfrågad, strukturförändring på tapeten. Enligt förespråkarna ska just deras förslag ge ”ökad kvalitet”. Och för all del, det är ett bra mål. Men bara för att man säger något flera gånger så blir varken sant eller för den delen trovärdigt. Troligtvis ligger oftast andra motiv bakom. Utbildningspolitik är svårt och det är oundvikligt, men när reformivrarna konstant undviker det ärliga svaret på ”Varför tycker vi detta?” så blir debatten omöjlig.
Innehåll
Visst vore det trevligt om vi kunde debattera om vad i utbildningsinnehållet som kan ge kvalitet. För vi kan väl inte på allvar tro att konstanta organisationsförändringar är lösningen på alla problem? Jag skulle även vilja påstå att det är direkt skadligt för verksamheten när energi och resurser måste läggas på dessa förändringar istället för verksamhet. Metoder, gränsöverskridande verksamhet och forskning: Kan vi #prataomdet?
Examination
En viss kunskapsnivå krävs såklart för examination, det vet varje student men tyvärr långt ifrån alla studentförbund eller andra mer eller mindre ideella organisationer. Slentrianmässigt tyckande som mest tycks vara ett sätt att bygga ett ”personligt varumärke” får klart underkänt. Det kanske är dags att hitta andra karriärvägar än debattsidorna om ni inte behagar göra hemläxan. För att jag kan garantera att det inte bara är jag som märker att det brister i kunskapsnivån.
Om vi utvärderar resultatet? Otydliga mål, obefintligt innehåll och låg kunskapsnivå. Ja, jag är bitter.
