Att veta var gränsen går för vad som är rätt att veta är en dans på tunn tråd. Erik Neppelberg balanserar, och söker allmänbildningens kärna bland krill och Konstantinopel.
ALLA vet och bör veta att Georg Riedel har skrivit musik till Astrid Lindgrens filmer och att Istanbul en gång hette Konstantinopel men INGEN vet eller bör veta att vaja är samiska för renko eller att av alla djur på jorden, människan inkluderad, är krill det djur som totalt väger mest tillsammans.
Detta regleras av något vi kallar för allmänbildning. Det är när vi vet lagom mycket om samma saker som alla andra vet lika mycket om. En måttstock på det kollektiva vetandet. Vetande som man inte lärt sig på något universitet eller högskola, utan vad var man och kvinna bör veta för att vara en god medborgare.
Till skillnad från tentaångesten som uppstår vid högre studier så älskar vi att sätta vår allmänbildning på prov. Genom frågesporter och frågespelens okrönta kung Trivial Pursuit (TP) testar vi oss och ofta uppstår någon form av allmänbildat grupptryck; spelare som inte själva fått en fråga lägger kommentarer som ”oj, så lätt” och ”detta är allmänbildning!”. Eller om man mot förmodan skulle svara fel så kan man förvänta sig; ”hallå, missade du historielektionerna på mellanstadiet eller?”.
Det är inte ok att svara rätt på en fråga som man själv, eller någon annan spelare fått när man spelade spelet kvällen före. Då regnar protesterna. Skulle man däremot få samma fråga men i ett nytt ovetande spelsällskap finns två alternativ. Det första är att man själv erkänner: ”det är ju inget roligt att få samma fråga som i går”, classic besserwisser. Eller blåljuga och låtsas som att man kan svaret ”på riktigt”.
En sådan fråga skulle till exempel kunna vara: ”Vad kallades den avantgardistiska konstriktningen inom modernismen som uppstod i protest mot kulturens inlemmande i den sociala hierarkin”?
Rätt svar: Dadaism (såklart).
Men, med rätt svar på denna fråga är det inte helt ovanligt att det yttras repliker som ”du är ju sjuk i huvudet”, ”skaffa ett liv” eller ”det är inte kul att spela med dig”. Det är alltså inte kul att spela frågesportspel med någon som är för bra. Nej, man ska vara lagom bra. Lagom allmänbildad, men väl utbildad.
