Vid två tillfällen och för totalt 1 565 kronor. För så mycket använde förre Lus vice ordförande Henrik Jonsson sitt tjänstekort för privata inköp. Avsaknaden av riktlinjer gjorde det möjligt för honom att låna studenternas pengar när det passade honom.
Henrik Jonsson lånade pengar av Lus vid två tillfällen, under senvåren och sommaren 2011. 560 kronor första gången och 1 005 kronor andra gången. Pengar som kommer från studenternas kårmedlemskap och bidrag från universitetet. Sista återbetalningen ska ha inkommit till Lus den 15 september – tre månader efter att han lämnat sin post som vice ordförande.
– Det finns ju ingen praxis för det här överhuvudtaget och jag gjorde så som vi brukade göra på Teknologkåren. Jag har inte satt det i system, utan det här skedde när jag var sjuk och tappade mitt vanliga bankkort, säger Henrik Jonsson.
”Så fel det kan vara”
Det är olämpligt att som förtroendevald låna pengar av organisationen. Förskott på lönen är en möjlighet ifall en person är i behov av pengar, och det beslutet ska i så fall fattas av en annan part.
– Det är så fel det kan vara, säger Susanne Wallmark, planeringschef på universitetet, angående revisorns kritik mot den ekonomiska hanteringen inom Lus. Att egenhändigt låna för privata inköp med tjänstekortet är inte tillåtet i Lus.
– Det är ingen som får låna pengar av Lus. Någon måste fatta beslut om belåning i så fall. Det måste till minst ett styrelsebeslut, men även det är väldigt tveksamt, säger Jan Roslund, ekonomiansvarig på Lus.
Huruvida förre Lus-ordförande Christoffer Ivarsson själv har tagit beslutet kring belåningen under året kan han inte komma ihåg.
– Jag kan inte komma ihåg att jag tagit det beslutet, i alla fall inte rent skriftligt. Jag har glömt bort det nu helt och hållet. Jag kan inte minnas det, säger han.
I ett senare mejl förklarar han att han blev förvånad över frågan, och när han har haft tid att kolla på det ser han att han inte attesterat något liknande, eller tagit några sådana beslut.
Sina egna chefer
När frågan om vem som tillät utlåningen av studenternas pengar och hur hanteringen av sådana ärenden går till kommer på tal svarar Henrik Jonsson:
– Alltså jag vet inte, det är möjligt att man vill ha ett beslut. Men det är ju vi i presidiet som är högsta beslutande instans på daglig basis.
Just därför är det viktigt. Eftersom det inte finns någon praxis och ni är era egna chefer i presidiet, är det inte extra känsligt eftersom det bara är ni som kontrollerar er själva?
– Ja, det är klart att det är känsligt. Men det är ett system som bygger på tillit förstås för de som sitter där, och anledningen till att det inte finns sådana kontrollsystem är ju för att folk har skött sig. Man förskingrar inte pengar från studenterna. Det har inte hänt.
– Jag gjorde de här lånen i nödfall, när jag inte haft det andra kortet. Eller så här: ”Jag har inget att äta hemma idag, och jag har inga pengar, då tar jag det här, och sen flyttar jag pengar på internetbanken till Lus-kontot”. Hade jag inte betalat tillbaka de pengarna, då hade det varit extremt allvarligt, men det har jag, säger Henrik Jonsson.
Vad tycker er ekonomiansvarige om det här?
– Vad han tycker om det, är egentligen inte särskilt intressant. Han är tjänsteman, han ska i första hand göra det som vi i presidiet säger till honom. Och de som har rätt att säga att han ska göra något annat än det vi säger till honom, det är styrelsen och så är det tinget. Så vad han tycker som tjänsteman är inte intressant, säger Henrik Jonsson.
Bristande riktlinjer
Men för Lus ekonomiansvarige, Jan Roslund, var det ett väldigt kaotiskt år. Han berättar om ett presidium som var ekonomiskt slarviga och med bristfällig intern kommunikation.
– Det fanns ingen tydlig instruktion till mig om hur jag skulle göra, så jag fick avgöra från fall till fall. Ur mitt perspektiv var det väldigt illa skött med kvittohanteringen, och generellt ett väldigt kaosartat och otrevligt år på Lus, säger Jan Roslund.
Henrik Jonsson betalade tillbaka de första pengarna någon månad senare, och beloppet på 1 005 kronor kom tillbaka till Lus först efter fyra månader.
– Han har tagit ut pengar till privata saker, som han sedan har återbetalat. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det.
Men det får man inte göra?
– Nej, det får man inte göra.
Text: Carl-Johan Kullving och Max Jedeur-Palmgren
