"Jag gjorde själv alla tänkbara fel"

- in Aktuell

Tillståndsenheten har under året besökt Lunds nationer för att kontrollera att de följer alkohollagen. Vi har pratat med Lunds egna ”ölsheriff” om året, chefen Annika Landfors.

Hur ser det samlade betyget ut?

– Det ser jättebra ut. Vi har betydligt färre anmärkningar nu jämfört med när jag började för fem år sedan. Studenterna har gjort ett jättejobb med att styra upp sina verksamheter. De är kompetenta i ledningen, har en fungerande organisation, en vilja att göra rätt och ställer frågor om det är något de är osäkra på. Jag brukar säga att studenterna i Lund är bland de mest kompetenta i landet när det gäller serveringstillstånd, vilket jag tror beror på att man har varit tvungen att styra upp saker här.

Det är inte så många år sedan man kunde se vakter stå och dricka öl med folk i kön. Vad är det som har hänt sedan dess?

– Jag tror det är kunskapsnivån som förändrats, samt att nationerna får fler tillsynsbesök och har en tätare dialog med oss. Det är betydligt fler nationsrepresentanter som utbildas i ansvarsfull alkoholservering än tidigare. Sedan 2008 har vi också krävt att nationernas kuratel ska gå en krögarutbildning. Tidigare kunde vi märka att så fort ledningen byttes ut så blev också hanteringen genast sämre.

Hur går det till vid en kontroll?

– När vi kommer dit tittar vi hur det ser ut utanför, om man har koll på kön eller om folk dricker i kön. Ofta står det vakter eller värdar i entrén som vi brukar vinka till. De känner ju oss vid det här laget. Därefter tittar vi på allt från entrén, garderoben, vilket utbud det finns av mat och alkoholfria drycker, att man plockar undan flaskor. Vi titt- ar även på kassahanteringen, bedömer berusningsnivån och så.

Hur är mottagandet?

– Numera är det alltid väldigt trevligt. Vi är väldigt välkomna. Ibland följer någon serveringsansvarig med när vi går runt och tittar. Då är det bra att kunna checka av att man har samma syn på var gränserna går, när en person kan anses överserverad. Det kan vara svårt ibland, men oftast menar vi samma sak. Det handlar inte om att någon vinglar till lite grann utan om människor som uppenbart druckit för mycket. De kräks, sover eller kan inte stå upp.

Du har gjort ett ganska stort intryck på många nationer och omnämns till och med i en snapsvisa på Helsingkrona…

– Haha, ja det har jag sett. Jag tror faktiskt att de sjöng om min företrädare innan och bytte bara ut namnet till mitt.

Hur tror du att du uppfattas?

– Jag vet inte. Jag hoppas att man förstår att vårt mål är att hjälpa tillståndshavare att göra rätt. Att vi inte har några agendor som att försöka sätta dit någon, att förstöra det roliga med att vara student i Lund eller att vi återkallar tillstånd för att jäklas. Jag hoppas de tycker att det går att prata med oss. Att de vågar vända sig hit med frågor.

En del uppfattar dig som sträng, vad säger du om det?

– Jag tror nationerna varken uppfattar mig eller vår enhet som särskilt stränga just nu, för vi behöver inte vara det. Däremot i början när jag kom med en ny metod och nya krav så var det många som undrade: vad ska det här leda till? Ska det förstöra allt det roliga?

Men min upplevelse är att det är jättelätt att förändra i studentvärlden trots allt prat om traditioner. Ta champagnegaloppen till exempel, det var ju det enklaste i världen att få nationerna att hitta på nya koncept.

Vad är det värsta du har sett under dina tillsynsbesök?

– När vi tittade på just champagnegaloppen 2008 var det uppenbart att det här är ett koncept som helt strider mot lagen. Jättestor skaderisk, akuten var full med människor som skurit sig. Men de hade ju fått sina tillstånd tidigare så jag förstår att de körde sina galopper.

Wermlands nation fick en varning för att de inte serverade någon mat på sin klubb. Hur farligt är det egentligen att inte kunna erbjuda en halvfrusen pizza?

– Finns det ingen ambition att servera mat så ska man heller inte få något tillstånd. Sen är kravet lägre när det gäller slutna sällskap som nationerna. Men det handlar inte om någon halvfrusen pizza, utan att det ska finnas minst en riktig maträtt. Nu ser vi en stor förbättring, det börjar poppa upp grytor, pyttipanna och lasagne lite varstans.

Men fortfarande är det ju inte så många som äter?

– Det spelar ingen roll. Ett matutbud är ett absolut krav. Sen finns det också en stark koppling mellan att om du äter så blir du inte lika berusad.

Hur upplevde du själv alkoholkulturen som student?

– Jag jobbade på flera nationer i Lund under min tid som student och brukar säga att jag har gjort alla tänkbara fel. På den tiden fick man bara en jobbarskjorta och ställde sig i baren, utan någon utbildning. Vi gjorde inte mycket rätt, vilket fick konsekvenser. Många av mina kompisar söp bort sina studier. Folk råkade ut för olyckor, problem eller fick inget studielån för att de festade för mycket.

Kan man som tillståndschef någonsin koppla av sitt jobb?

– Nej, det är faktiskt lite av ett problem, man blir väldigt yrkesskadad. När jag går på restaurang i Lund blir jag oftast igenkänd och märker hur de genast börjar kontrollera kassaregistret. Ska jag gå ut privat så gör jag hellre det i någon annan stad.

– En kväll passerade jag ett studentställe på vägen hem. När de fick syn på mig trodde de att det var tillsyn och direkt blev det lite oroligt. På så vis kan det bli lite obekvämt för mig. Jag blir väldigt starkt förknippad med mitt jobb.