Jag är då en för slö bloggerska. Men jag skyller på julen. Och nyåret. Och allt eviga ätande. Matmatmat, godis, choklad, fett, sött, salt, inget surt men gott. Och tre extra kilon. Och Stockholm. Herregud vad är det med den staden?
Jag hinner inte kliva av tåget förrän folk ska prata. Sätt på en tuta på vagnen vetja så kommer du fram, haha. Vet du om det här tåget går till Liljeholmen? Jag ska till Långholmen, vet du vilket håll jag ska gå då? Jag tar mig tid, pekar och förklarar. Men jag är förvånad, ser de inte att jag är en lantis som förvisso har bott i Stockholm i 13 år men ändå. Nu är jag ingrodd skåning, men som fortfarande tycker att Stockholmare är det trevligaste folket i landet. Ja så var det sagt. Nu har jag ju inte träffat alla människor i Sverige men generellt, man hinner knappt inte sätta foten på stockholmsmark innan de börjar prata med en.
Nu är jag tillbaka i tuffa Malmö, i vardagen, Albert på dagis, helt chockerad över att behöva klampa in bland en massa barn när han levt lyxliv i två veckor med en hel svärm av människor som passat upp bara på honom. Nu är det slut på sötebrödsdagarna, mamma läser psykologi som förhäxad inför tentan om 10 dagar och barnet får gå snorigt till dagis. Välkommen 2012, må du bli ett enastående år!
